Fru talman! I går hade vi en debatt här i kammaren om dödsolyckor. Jag hamnade då i en diskussion med statsrådet Paulina Brandberg som jag upplever att vi inte riktigt blev klara med, så jag tänkte ta chansen i dag. Det hon ville prata lite mer med mig om var skyddsombuden, som ju är väldigt viktiga för arbetsmiljöarbetet, både för att förebygga faror och för att upptäcka dem.

Jag fick frågan hur jag såg på skyddsombud som inte var valda av facket. Då måste jag ställa frågan tillbaka till statsrådet. Om skyddsombuden utses av fackliga organisationer och representanter omfattas de av förtroendemannalagen, som ger dem ett skydd. Det finns anledningar till det, som att skyddsombuden ska få en bra utbildning och ledig tid till den och att de inte ska halka efter lönemässigt på jobbet på grund av uppdraget. De ska också skyddas rent rättsligt - man ska inte kunna bli omplacerad och så vidare. Det är väldigt många saker som är listiga med att man omfattas av en skyddande lag.

Nu har ju Paulina Brandberg och regeringen inte kommit fram med något förslag, och vi ska inte föregripa någonting. Men rent hypotetiskt, hur skulle det se ut om vi skulle ha fler skyddsombud som inte var valda av en facklig organisation och inte omfattades av förtroendemannalagen? Hur tror statsrådet att de skyddsombuden skulle våga ställa krav på arbetsgivare utan att riskera repressalier? Vem ger dem stöd för att hindra att de omplaceras om de är lite "besvärliga"? Om det blir en tvist, ska de då själva betala sina rättegångskostnader, eller är det någonting som staten ska göra?

De frågorna skulle jag jättegärna vilja ha svar på.