Herr talman! Jag delar bilden att det behöver bli möjligt att använda sitt minoritetsspråk i vardagen på fler ställen än i Stockholm. Under min tid som kulturminister har jag haft möjlighet att resa runt i Sverige och träffa våra minoriteter på flera olika sätt och i olika konstellationer.

Det är bara att konstatera att det här är ett bekymmer. Kommunerna, speciellt förvaltningskommunerna, bär ett stort ansvar. Och jag vet att kommunerna sliter med den här uppgiften. Jag är helt säker på att kommunerna vill uppfylla sina åtaganden när det kommer till nationella minoriteter och språken. Men de sliter med frågan om rekrytering, och de sliter med frågan om hur vi ska kunna se till att få ihop en utbildningskedja där vi också får ut medarbetare, personal, lärare och undersköterskor som får med sig denna kompetens.

Det är också därför det är viktigt för regeringen att ta steg i den riktningen, vilket vi nu gör med till exempel Äldreomsorgslyftet. Vi ser till att medlen till det också ska kunna användas i det här syftet.

Också när det kommer till det arbete som har att göra med språkrevitalisering delar jag ledamotens bild av att det är någonting som behöver ske genomgripande och över tid. Det är ingenting som kommer att gå på ett år, fem år eller ens tio år.

Vi måste komma ihåg att våra nationella minoriteter är en del av vårt gemensamma kulturarv. Språken är en del av vårt gemensamma arv. De är en del av vår gemensamma historia i Sverige, och därför bär samhället och framför allt staten ett stort ansvar för att se till att språkrevitaliseringen fungerar och att det går att upprätthålla våra nationella minoritetsspråk över tid.

Sedan är det en annan fråga hur det ska ske och i vilka former. I dag har vi en form för det. Jag kan i dag inte utlova att den formen kommer att bestå. Jag säger inte att den ska det, och jag säger inte att den inte ska det. Jag säger att jag inte kan lämna besked i frågan.

Men det jag kan ge besked om är att den form som finns i dag med språkcentrum, som gör ett fantastiskt jobb, är regeringen väl medveten om. Vi ser fram emot att ta del av de redovisningar och rapporter som nu kommer om hur man har jobbat under det gångna året. Detta ska vi ta med när vi tittar på hur framtiden ska se ut för språkrevitaliseringen för de nationella minoritetsspråken i stort.