Herr talman! Jag tror mig ändå veta att det finns stora skillnader i Sverige när det gäller vad som ingår som rättigheter i de kommuner som är förvaltningsområden. Det är lätt i Stockholm. Senast jag räknade fanns det 13 förskoleavdelningar med inriktning på finska, och på Söder finns en förskoleavdelning som har fokus på meänkieli och samiska. Det finns två äldreboenden med tvåspråkig personal, och det finns två sverigefinska skolor. Men i andra kommuner är det svårare. Luleå sägs vara bäst på förskoleverksamhet på finska, men mitt lilla barnbarn Juni Maria kom inte in för att kön var så lång. Detta kan leda till språkdöd.

Språkcentrumens uppdrag är omfattande och inget kortsiktigt projekt på få år. De ska verka för språkbärare i hela landet och regelbundet analysera behoven och språksituationen för respektive minoritet. De ska samla och förmedla goda exempel och erfarenheter av språkrevitalisering på nationell, lokal och internationell nivå. Givetvis ska de också stödja familjer i språköverföringen och individer i språkanvändningen. De ska också stödja andra aktörer inom revitaliseringsarbetet och samverka med övriga språkcentrum och med kommuner, regioner, utbildningsaktörer, resursbibliotek, myndigheter, föreningar och organisationer i hela landet. Språkcentrumen har alltså ett otroligt brett uppdrag för att de verkligen ska kunna arbeta med våra minoritetsspråk. De ska givetvis också informera om minoriteternas språkliga rättigheter och synliggöra språket i samhället.

Även kommunernas minoritetssamordnare är viktiga spindlar i detta nät, och det är viktigt att det finns ett aktivt samarbete mellan dessa och språkcentrumen.

Herr talman! Språkdöden riskerar att bli verklighet i tredje generationen, och i viss mån finns den redan. Två samiska språk är på utdöende enligt det samiska språkcentrumet, och jag ser språkdöd även när det gäller det största minoritetsspråket, finskan. Många av oss som ingår i minoriteterna har inte hela familjen här. Mina barnbarn har sin gammelfarmor i Finland, 86 år och pigg. Men de kan inte kommunicera med henne. När kommunikationen upphör blir också rötterna otydliga för barnen. Var kommer jag ifrån? Vem är jag egentligen? Här tror jag att språkcentrumen kan spela en viktig roll.

I sitt svar lovar statsrådet att regeringen kommer att prioritera arbetet med språkcentrumen under 2024. Vad ger detta för signaler till verksamheterna när det gäller att kunna jobba långsiktigt? Nu är det 2024. Anser statsrådet att denna prioritering bör fortsätta även efter 2024? Jag frågar inte efter budgetmedel utan efter något slags bekräftelse på att språkcentrumen kommer att få fortleva, för deras jobb kommer att ta decennier, inte några år.