Fru talman! Debatten handlar om vår gemensamma säkerhet och om det ökade terrorhot och hot mot Sverige som vi har sett under de senaste åren.

Precis som föregående talare på ett förtjänstfullt sätt pekade på är det svårt att utkräva fullt ansvar från hela regeringsunderlaget. Ett av partierna - det största - sitter nämligen inte i regeringen, men det bär ett tungt ansvar för den situation som vi alla befinner oss i. I flera debatter, interpellationer och skriftliga frågor har även jag ställt frågan till regeringsföreträdare och ministrar vilket ansvar regeringen har för hela sitt regeringsunderlag och för det ökade hot vi ser.

Det är nämligen på det viset att enskilda ledamöter här i kammaren - partiledaren för Sverigedemokraterna och ordföranden i justitieutskottet, som är det utskott jag sitter i, med flera - har piskat upp stämningen. Man har använt sig av hatretorik, skulle jag säga. Man har uppmanat människor att inte bränna bara en koran utan gärna hundra. Man uppmanar till att riva moskéer. Man riktar misstro mot enskilda religiösa grupper i vårt land men också runt om i världen.

Detta påverkar vår gemensamma säkerhet, och det påverkar det som Laila Naraghi har ställt frågor om i sin interpellation, det vill säga vår möjlighet att gå med i Nato.

Jag noterar att regeringen i de svar vi får i interpellationssvaret här i dag, men även i svaren på skriftliga frågor och i andra debatter vi har haft, säger att man har agerat för att öka Sveriges säkerhet under det senaste året. Man säger att det har varit och är en stark prioritet. Jag skulle nog instämma i att regeringen har lagt propositioner på bordet och vidtagit åtgärder; inte minst kom det för någon vecka sedan en ny terrorstrategi som riksdagen ska fatta beslut om. Det är ingen här som sticker under stol med att detta är bra.

Väldigt många av dessa produkter har dessutom en bakgrund i den tidigare socialdemokratiska regeringens arbete med antiterrorismlagstiftningar. Vi har stärkt polisen och jobbat med rättsväsendet för att få bukt med terrorismen i Sverige. Det var också under en socialdemokratiskt ledd regering - under Magdalena Andersson - som vi tog beslutet att ansöka om Natomedlemskap. Vi är alltså överens i den frågan.

Det vi inte är överens om gäller ansvarsutkrävandet när det kommer till Sverigedemokraterna. Vi är väldigt många som oroas över att regeringsunderlagets största parti uttrycker sig på det sätt det gör och har gjort under det senaste året. Det var heller ingen nyhet att det skulle bli på detta sätt - vi, med flera, varnade ju. Vi varnade redan under valåret för vad som händer om man släpper in ett högerpopulistiskt parti som inte sätter Sveriges säkerhet främst utan i stället sitt eget intresse av att öka splittringen i vårt samhälle. Konsekvensen av detta blev också att den ökade splittringen ökade hoten och att vår trygghet blev mindre.

Min fråga blir väl om statsrådet och regeringen ser den kopplingen. Ser statsrådet kopplingen - att hatretoriken och engagemanget för att öka osäkerheten påverkar vår möjlighet att gå med i Nato? Och ser statsrådet att man inte behöver gå över ån efter vatten? Lagstiftning är viktigt, och strategier är superviktigt - men i det här läget räcker det faktiskt att lyfta telefonluren, prata med Jimmie Åkesson och skapa lite ordning och reda i svensk politik.