Herr talman! Jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet som har initierat denna debatt.

Mina tankar går till de familjer som har drabbats av det ofattbara att förlora familjemedlemmar som aldrig kom hem efter en arbetsdag. Det är en ofattbar tragedi, likt något taget ur en Dickensroman. Men det rör sig faktiskt inte om fiktiva personer i en roman. Bakom siffrorna finns riktiga människor och riktiga liv som har gått förlorade och riktiga familjer som har förlorat sina nära och kära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Människor säljer sin arbetskraft, inte sina liv. I dagens moderna samhälle ska det inte vara möjligt att förlora livet på jobbet.

Trots vår starka arbetsmiljölagstiftning och den förbättrade strategin från den tidigare S-MP-regeringen, och trots en nollvision mot dödsolyckor på arbetsplatser, visar statistiken en oroande ökning. Förra året förlorade 65 personer sina liv på jobbet, enligt Arbetsmiljöverket. Det är hög tid att vi reflekterar över dessa dystra fakta och vidta åtgärder för att vända den negativa trenden.

Herr talman! Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket, har lyft fram behovet av attitydförändringar och ett ändrat språkbruk när vi talar om dödsfall på arbetsplatser. Han föreslår att vi i stället för ordet dödsolycka bör säga skadehändelse med dödlig utgång. Det blir då tydligare att detta inte är något slumpartat utan faktiskt något som kan förutses och förebyggas. Jag håller med.

Enligt tidigare granskningar av skadehändelser med dödlig utgång utförda av Arbetsmiljöverket framkom en kombination av orsaker. Men den mest framträdande orsaken handlar om högst bristfälliga eller helt uteblivna riskbedömningar. Det är ett bekymmersamt faktum. Men det innebär också att det finns alla möjligheter att förändra situationen.

Jag välkomnar att den nuvarande regeringen har ambitionen att minska skadehändelser med dödlig utgång, särskilt genom att ge Arbetsmiljöverket möjlighet att genomföra fler oanmälda inspektioner. Regeringens ambitioner följs dock inte av konkreta möjligheter för Arbetsmiljöverket att vidta rätt åtgärder. Myndigheten saknar resurser både för att öka antalet inspektörer och för att utföra fler oanmälda kontroller. Det är hög tid för regeringen att omvandla sina ambitioner från önsketänkande till konkreta åtgärder.

Slutligen vill jag lyfta fram problemet med underleverantörer och otydligt ansvar. Det är svårt att utkräva ansvar när man inte vet vilka som jobbar på en arbetsplats och vilka som är ansvariga. Det ska inte vara möjligt att bolla ansvaret och skylla ifrån sig. Vi i Miljöpartiet vill se en skärpning gällande entreprenörskedjan.

(Applåder)