Fru talman! Den 9 juni är i år ett viktigt datum. Då är det nämligen valdag i Sverige. Det är ett val där vi ska utse ledamöter som ska representera oss i Europaparlamentet under de närmaste fem åren.

Tyvärr har de flesta svenskar ingen aning om detta. En mätning från den gångna veckan visar att mer än hälften av svenskarna inte vet att det är val i år. Vi i den här salen som är politiskt engagerade har förstås full koll och börjar som bäst förbereda en valrörelse. Och det är också upp till oss att se till att prata om EU och varför EU behövs och förklara sakfrågor som faktiskt avgörs på EU-nivå. För det som vi kallar EU-politik är faktiskt till stor del nationell politik som påverkar vår vardag här och nu.

Men, tänker kanske vän av ordning nu, varför ska vi prata om EU i den här debatten? Den rör faktiskt KU10, alltså konstitutionsutskottets höstgranskning. Jo, för att ett av de nio ärenden som har granskats av KU under hösten rör just EU, närmare bestämt hur frågor som avgörs på EU-nivå vid de rådsmöten som våra ministrar deltar i förankras i riksdagen. Innan ett svenskt statsråd åker till ett rådsmöte för att förhandla med ministrar från övriga 26 EU-länder behöver hen nämligen söka riksdagens mandat för sin förhandlingsposition.

Fru talman! KU har vid flera tillfällen under de senaste åren haft anledning att granska hur denna förankringsprocess sköts av regeringen. Och här finns helt klart en förbättringspotential. Förra året uttalade KU i sin vårgranskning att regeringen har ett informationsövertag om vad som sker i förhandlingarna inom EU och därför också har ett ansvar att se till att riksdagens EU-nämnd får de underlag som krävs, detta för att ge riksdagens samtliga partier insyn i och inflytande över den process som leder till viktiga beslut för Sverige. Vi påpekade då i KU att EU-nämnden och därmed riksdagens alla partier måste kunna ha förtroende för att regeringen lever upp till detta ansvar.

I höstens granskning har KU särskilt tittat på de skriftliga underlag som ligger till grund för de möten som regeringen har med EU-nämnden och som vanligtvis sker på fredagsförmiddagar då alla riksdagens partier finns representerade i Skandiasalen. Och KU framhåller här att för att ett samråd mellan regeringen och EU-nämnden ska bli meningsfullt måste EU-nämndens ledamöter få ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt av regeringen och så fort som det är praktiskt möjligt. Det är visserligen förståeligt att det under intensiva förhandlingar på EU-nivå, där positioner och därmed skrivningar ändras, ibland inte är möjligt för regeringen att skicka aktuella rådsdokument till EU-nämnden eftersom sådana helt enkelt inte finns tillgängliga. Men när rådsdokument saknas bör det enligt KU övervägas om någon annan typ av underlag kan vara ändamålsenliga, detta för att skapa goda förutsättningar för ett meningsfullt samråd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Vi i KU understryker vikten av dialog mellan regeringen och EU-nämnden, så att EU-nämndens behov av information så långt som möjligt kan tillgodoses. Detta är viktigt för att så långt som möjligt tillförsäkra en transparens om vad som händer på EU-nivå. I förlängningen har detta faktiskt betydelse för att svenskarna ska ha förtroende för EU och för att vårt medlemskap i EU är viktigt och därmed också för att svenskar ska gå och rösta i de EU-val som äger rum vart femte år.

Fru talman! Det andra ärendet i höstgranskningen som jag vill lyfta fram för att jag tycker att det är en så pass viktig fråga är regeringens planering av lagstiftningsprocessen och hur den har sett ut över tid. Denna granskning har vi gjort för att se vilka förutsättningar som ges för remissinstanser, för Lagrådet och för riksdagen att behandla olika lagförslag. I denna granskning inryms bland annat hur beredningskravet, alltså kravet på att ny lagstiftning ska få en noggrann genomlysning av olika intressen genom ett remissförfarande, efterlevs i praktiken.

KU har vid höstgranskningen såväl 2021 som 2022 tittat på just detta beredningskrav och då bland annat funnit att det har blivit allt vanligare att departement remitterar promemorior som har utarbetats av tjänstemän inom Regeringskansliet i stället för av externa aktörer. Dessa remissunderlag hade i regel kortare svarstid och remitterades till färre instanser än de som har utarbetats av externa aktörer. Jag tycker ändå att det är viktigt att påminna om detta och om att vi ska vara vaksamma och varsamma för att försäkra oss om att ny lagstiftning föregås av ett arbete där sakfrågorna blir allsidigt belysta.

Fru talman! Vi vill ha god kvalitet i vår lagstiftning. Och för detta krävs att de olika momenten i lagstiftningsprocessen genomförs på ett sätt som ger tillräckligt utrymme för inläsning, analys och överväganden. I denna process fyller Lagrådet en mycket viktig funktion, där Lagrådet förhandsgranskar regeringens lagförslag innan de läggs fram i riksdagen. Detta skriver vi alla i KU under på. Det har vi uttalat i vår gemensamma process, och det är det som vi lägger fram i dag.

Därför måste denna del av lagstiftningsprocessen också få det utrymme som krävs. KU framhåller även vikten av att det avsätts tillräckligt med tid inom Regeringskansliet för beredning av de synpunkter som lämnas av Lagrådet.

Varför är allt detta så viktigt? Jo, det är det för att ingen vinner på lagstiftning som är av dålig kvalitet och som är svår att tillämpa och därmed inte får de effekter som politiken har utlovat.

Slutligen vill jag säga någonting om tiden mellan regeringens beslut om proposition och lagens ikraftträdande. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att denna tid är kortare än normalt. Det är vi överens om. Men KU framhåller att effekterna som det för med sig på förutsättningarna för riksdagen och dess partier inte ska negligeras.

Jämförs de olika perioderna i granskningen konstateras en viss ökning av fall med kortare tid än normalt mellan beslut om proposition och lagens ikraftträdande. Med kortare tidsramar påverkas förutsättningarna för riksdagens behandling negativt genom till exempel förkortad motionstid och kortare tid för beredning. Det är ett påpekande som vi i KU gör i denna granskning som är tillbakablickande, det vill säga rör det som har varit. Men i dessa dagar aktualiseras just detta igen då vi har flera lagstiftningsprodukter på gång där just denna tid har kortats. Det kommer därför säkerligen att finnas skäl att återkomma till just denna fråga.