Fru talman! Konstitutionsutskottets granskning av regeringen och den höstgranskning vi gör varje år, som inte handlar om alla KU-anmälningar utan om de mer övergripande saker som utskottet självt väljer, är en föreställning som kanske inte drar till sig riktigt lika många besökare på läktaren som det som föregick denna debatt: partiledardebatt, misstroendeomröstning och annat som är politiskt dagsfärskt. Folk kanske inte tycker att det är riktigt lika kul.

Men, fru talman, låt mig påminna om att det inte går att stava till "kul" utan KU. Detta är något som är värt att komma ihåg. Det är nämligen mer spännande än man först tror. Det är intressant, inte bara utifrån det dagspolitiska perspektivet eller utifrån vad som får rubriker här och nu eller skapar stora pressuppbåd utanför kammaren. Det handlar om något större.

Det handlar om vården av vår gemensamma demokrati. Det handlar om att hålla samman det som vi alltid måste kunna vara tämligen överens om: hur grundreglerna för styrelsen av vårt land ska se ut och följas. Det är detta vi tittar på. Som konstitutionens väktare följer vi upp detta kontinuerligt. Det gör att man, oavsett om man sitter i opposition eller i regering, har förväntan på sig att klara av denna uppgift, att göra den välavvägt och försöka göra den i samförstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

I en tillvaro som präglas av allt större svallvågor, allt större överord, hårdare retorik och större splittring mellan människor i allmänhet, och kanske inom politiken i synnerhet, har denna roll en särskild funktion, vill jag mena. Denna funktion är att samlas kring just det som är gemensamt och att ha som utgångspunkt att varje röst alltid ska räknas. Alla har lika stor rätt att vara en del av vår demokrati. Vi vet att reglerna ska efterföljas och att vi kan lita på varandra, så till den grad att vi vet att ingen kliver in i denna kammare i syfte att göra landet sämre. Vi har bara olika visioner när det gäller vad som är bättre. Det är där vi landar i vårt arbete - inte i villfarelser om att det finns illasinnade människor som är här för att förstöra, utan i samsynen om att vi vill olika. Vi respekterar detta, och vi respekterar de gemensamma grundreglerna. Där kommer KU in, och det är där vår granskning tar sin utgångspunkt.

Några av de saker som tas upp i detta granskningsbetänkande handlar om just dessa grundläggande processer; lagstiftningsprocessen är en. Den har varit uppe för diskussion inte minst de senaste dagarna. Det har funnits synpunkter på hur snabbt regeringen går fram, och så har man en diskussion om det. Jag tycker att detta är ganska intressant och vitaliserande.

I denna granskning konstaterar vi att de flesta lagstiftningsprocesser har den gång som sådana processer brukar ha. I vissa fall kan det finnas skäl att skynda på. Vi tittar inte på enskilda processer på det viset. Det har konstitutionsutskottet gjort i andra granskningar och framfört synpunkter. Vi kommer tveklöst att få skäl att återkomma till detta.

Men även hela den här riksdagens roll som kontrollorgan ska det såklart slås vakt om. Interpellationer och skriftliga frågor är en del av detta. Det ska självfallet eftersträvas att svarstiderna respekteras. Vi påpekar att det behövs ett fortsatt arbete med detta. Vi konstaterar att det senaste år vi kunde överblicka - den här regeringens första - innebar en reduktion i antalet försenade svar på interpellationer och skriftliga frågor.

Men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra, inte minst efter ett år som det förra, då vi som land innehade ordförandeskapet i Europeiska unionen. Det var en monumental - eller, som Carl Bildt skulle ha sagt, pyramidal - uppgift för Sverige. Detta var såklart något som gjorde att arbetsanhopningen i Regeringskansliet blev så omfattande att det ibland var svårt att hålla svarstiderna, framför allt för de statsråd som drog ett extra stort lass i detta arbete.

Sedan har jag en hjärtefråga, något som vi i konstitutionsutskottet många gånger har återkommit till i vårt arbete och vår granskning. Det gäller relationen mellan å ena sidan riksdagen, genom EU-nämnden, och å andra sidan regeringen.

Vi, tillsammans med något enstaka ytterligare land, har den ordningen att regeringen, innan de åker på möten i Bryssel eller någon annanstans i EU för att föra fram Sveriges ståndpunkt, måste förankra denna i parlamentet. Det är en mycket demokratisk ordning som torde vara förebild för många andra länder, där en regering inte bara kan åka och fatta beslut på eget bevåg utan måste förankra dem i parlamentet med de parlamentariska förutsättningar som där finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Detta förutsätter att EU-nämnden har den information den behöver för att kunna fatta beslut om vad den egentligen tycker och hur den ser på regeringens förslag till ståndpunkt. Det förutsätter att dialogen däremellan fungerar väl, och det förutsätter ett ömsesidigt förtroende när det gäller att man försöker göra det så bra som möjligt.

Vi har under flera granskningar, inte minst denna, kunnat konstatera att det fortfarande finns saker att jobba med på detta område för att se till att EU-nämnden känner sig trygg med den information man har och att regeringen lämnar över den information som är relevant och som kan behövas, men inte för mycket information så att EU-nämndens ledamöter dränks i pappersarbete och läsning som gör att man kanske missar det som är viktigt eller helt enkelt inte hinner sätta sig in i hela materialet. Man bör få information vid den tidpunkt i processen då detta är relevant, och man bör ha tillräckligt mycket information på bordet för att det ska vara värdefullt för EU-nämnden och på det viset se till att man får ett värdefullt samråd. Men den bör inte lämnas tidigare då saker och ting ännu inte har landat och man inte riktigt vet allt, för detta riskerar bara att skapa förvirring och oklarhet och risk för fler problem än vad som löses.

Detta är en svår balansgång, och det förutsätter en dialog mellan riksdagen och EU-nämnden å ena sidan och regeringen å andra sidan för att se till att det fungerar på ett så bra sätt som möjligt.

Med detta, fru talman, yrkar jag såklart inte bifall, eftersom vi inte ska fatta beslut, men jag rekommenderar varmt alla politiskt intresserade att läsa vår granskning, som är en handbok i vård av demokrati.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).