Fru talman! Jag reflekterar över det statsrådet säger om att allt inte är partipolitik. Det är väldigt viktigt.

Det är också därför jag är här i dag. Det är inte för att vi har en partipolisk schism eller extremt olika meningar i det här, utan det är för att använda verktyget interpellationer för att kunna trycka på och jaga på som den opposition jag utgör del i för att regeringen ska agera på rätt sätt.

Men låt oss fokusera på medarbetarna på Sis, för 2023 var ett otroligt svart år för dem som arbetar i Sverige. Fler dog på arbetsplatsen än på väldigt länge, vad jag vet, och när jag tar del av de rapporter som de fackliga representanterna för Sis medarbetare lyfter fram kan jag känna att det är mer tur än skicklighet att inte en av dem som förolyckades i Sverige förra året var en medarbetare på Sis.

Där någonstans behöver vi också ha fokus. Hur ser vi till att de vuxna som finns på Sis i form av medarbetare kan erbjuda en så trygg miljö att vi stävjar upplopp och annat som händer på Sis som skapar en otrygg miljö? De vuxna som arbetar på Sis är barnens kravställare, men de är också barnens trygghet om det är oroligt på hemmet.

Min enkla fråga till statsrådet är om vi kommer att kunna nå en situation där vi kan tillmötesgå behovet av mer personal i relation till antalet som bor på Sis-hemmen så att man kan skapa en så pass trygg och säker arbetsmiljö men också livsmiljö för de intagna att vi kan slippa situationer som de som uppstod i Tysslinge under sommaren och hösten.

Det går liksom inte ihop i mitt huvud att vi når dit. Även om det satsas pengar kommer mycket av de pengarna att ätas upp. Det finns åtgärder kopplade till teknisk och fysisk infrastruktur som behöver åtgärdas där de pengarna kommer att användas. Det finns också ökade kostnader till följd av att det nu med stor sannolikhet kommer att placeras fler barn på boenden som redan i dag har en kö in och svårt att slussa ut.