Fru talman! Jag tackar interpellanten för viktiga frågor. Det som det i grund och botten handlar om är det som vi gemensamt strävar efter, som jag uppfattar det, nämligen att vi ska kunna säkra tryggheten och säkerheten för barn och att det inte ska gå illa - att barn inte ska fara illa i samhällets vård. Det är utgångspunkten. Och där uppfattar jag att vi har en gemensam strävan att säkerställa att vi också ska kunna öka denna trygghet. Det är också regeringens ambition.

Jag vill understryka att lex Lilla hjärtat, enligt den version som den nuvarande regeringen avser att lägga fram, ännu inte är på plats. Att barnet som en egen rättighetsbärare ska vara ett eget rättsrekvisit ser jag som en portalparagraf och som ett stort paradigmskifte i hur vi lyfter fram barns rättigheter före vuxnas och före föräldrars rättigheter. Det är en viktig skillnad, och det förutsätter också att det blir en förändring i socialtjänstens arbete med dessa barn.

Jag håller med interpellanten om att denna fråga är väldigt komplex och att den berör inte bara en lag utan flera lagar. Det är lagar som är av väldigt ingripande karaktär för vuxna och barn. Det aktualiserar frågan om rättssäkerhet, om insyn, om kostnadskontroll men också om ansvar.

Jag kommer från min sida, som ansvarig för barns rättigheter, att inom en rad olika utredningar som nu ligger på vårt bord och som bereds inom Regeringskansliet att ha barns bästa för ögonen och ta dessa frågor vidare för att säkerställa det som är vår gemensamma uppfattning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.