Fru talman! Jag tackar ministern för tillfället att få debattera vad jag tycker är en mycket viktig fråga. Älvsbyn är nämligen kommunen där jag bor.

Älvsbyn styrdes fram till den 1 januari 2023 av Socialdemokraterna och har gjort så sedan demokratins införande. Den 1 januari 2023 tog en konstellation av partier över makten med Moderaterna som kommunstyrelsens ordförande. Moderaterna var då nybildade, så de har ingen erfarenhet av att jobba med politik över huvud taget. Till det kan läggas att Älvsbyn är en ganska liten kommun med 8 000 invånare. Varenda förtroendevald utom kommunstyrelsens ordförande är fritidspolitiker.

Den nyvalda ordföranden i utskottet som ansvarar för myndighetsutövningen i socialtjänsten är också fritidspolitiker. En av de första sakerna som händer när han tillträder är att han träffar föräldrar som har begärt att få träffa honom, biologiska föräldrar till barn som är placerade efter beslut enligt LVU. Han initierar efter det en dokumentgranskning. Granskaren går igenom handlingarna i ärendet och förordar att vården ska upphöra. Utskottet häver placeringen i enlighet med det förslaget.

Ganska snabbt framkommer det att båda föräldrarna, som tidigare dömts för våldsbrott mot och ofredande av barn, återigen utreds för allvarliga brott som utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt barnpornografibrott. Det som händer när det hamnar i tidningen är att polisen agerar. Man åker och anhåller föräldrarna, frihetsberövar dem, så att barnen kan återföras till familjehem - akut, då. Efteråt vittnar ett av barnen i familjen om att de under tiden de var hemma hos sina biologiska föräldrar efter beslutet om att vården skulle upphöra har blivit utsatta för våld.

Det här är så fel det bara kan bli i myndighetsutövningen. Det är såklart flera regelbrott som är begångna här. I januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag; ändå hände den här LVU-skandalen i Älvsbyn helt utan att barnen eller deras ombud fick tillfälle att yttra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ministern ger en massa ord som svar, men jag hör inte riktigt vad jag ska få ut av det. Jag skulle vilja ha ett mer koncentrerat svar.

Ministern säger till exempel att barns rättigheter och trygghet är ett prioriterat område. Men från min horisont är det viktigt att ministern precis som alla vi andra gör vad hon kan för att det inte ska gå så här fel i myndighetsutövningen en enda gång till.

Därför vill jag ge ministern en ny chans att svara på frågan vad hon kan göra för att säkerställa att barn inte återförs till hemförhållanden där de far illa på det här sättet. Hur kan hon säkerställa rättssäkerhet och barnperspektiv i myndighetsutövningen? Vad kan ministern göra?