Herr talman! Vi behöver prioritera skolan. Vi behöver prioritera i statsbudgeten och inte skära ned. Pisaresultaten ger oss svart på vitt: Prioritera skolan!

Vi behöver skapa stabilitet i skolan, inte dutta och plutta med riktade statsbidrag och detaljstyrning som skapar mer administration än nytta. Vi behöver i stället utveckla styrningen, där grunden är tillit till professionen, till våra lärare och rektorer. Decentralism är att ge läraren makt och möjligheter. Vi behöver ge lärare och rektorer förutsättningar att ställa krav i skolan och forma en miljö som leder till studiero och goda kunskapsresultat.

Men allt detta räcker inte. Det finns en flicka som går i åttan. Hon har betyget F i några ämnen. Hon är underkänd. Hennes självbild är att hon är oönskad, värdelös och meningslös. Hon jämför sig med andra, och pressen som vilar på flickans axlar är omätbar: Hon är värdelös.

Denna flicka, som bara är ett barn, är fast i ett betygssystem där 15 procent är underkända. Skolans roll är att bygga kunskaper och förmågor, men betygssystemet leder i stället till kraschade unga flickor och pojkar. På andra sidan katedern står en lärare som ser flickan och som vet vilken utslagning det leder till om man sätter ett F.

Lärarens dilemma är orimligt. Vi kan inte ha ett sådant betygssystem. Abstrakta betygskriterier och en skarp gräns fungerar inte tillsammans. Kunskaper och krav - ja. Utslagning - nej.

Herr talman! Det är i skolan vårt samhälle börjar. Där ska vi inte skapa problem framåt. Prioritera skolan! Det gör vi.

(Applåder)