Herr talman! Sverige är och ska vara en kunskapsnation. Det är en förutsättning om vi vill behålla en hög levnadsstandard och en hög konkurrenskraft. Grunden för detta är en bra skola.

Därför har vi socialdemokrater höga förväntningar på och höga ambitioner med svensk skola. Den ska ge elever, oavsett bakgrund, möjlighet att utvecklas så långt det är möjligt. Där är vi inte i dag. Om vi jämför oss med andra OECD-länder ser vi att Sveriges elever visserligen i genomsnitt presterar bättre i de tre ämnen Pisa mäter: läsförståelse, matematik och naturkunskap. Men det räcker inte. För även om pandemin bidrog till att sänka resultaten i Pisa för Sverige såväl som för resten av OECD är det uppenbart att svensk skola lider av strukturproblem. Bristerna i likvärdighet är större i Sverige än i resten av Norden, och klyftorna ökar.

En starkt bidragande orsak till att skolan har blivit allt mindre kompensatorisk och alltså allt sämre på att ge barn samma chans i livet är marknadiseringen av svensk skola. Marknadsskolan med dess vinstjakt skapar negativa spiraler där situationen för elever utan föräldrar med egen akademisk tradition får en allt sämre skolgång. När skolor tillåts välja ut de mest lönsamma eleverna blir det svårt att rekrytera utbildade och erfarna lärare till skolor med många elever utan föräldrar med akademisk bakgrund. Detta, tillsammans med uteblivna kamrateffekter, skapar en ökad utslagning av elever - elever som behövs på svensk arbetsmarknad.

SD-regeringen försöker nu säga att de gör något åt de problem som marknadsskolan skapar. Men efter att regeringen under en lång rad år har förhindrat varje reform är den ökade kontroll som man nu börjar prata om också helt otillräcklig. Mer kontroll kommer aldrig att räcka för att komma åt alla de problem som vinstjakten skapar. Däremot kommer den att leda till ökade kostnader för administration. Samtidigt fortsätter överkompensationen till friskolor med 2 miljarder per år, trots att det går att stoppa pengarullningen här och nu.

Herr talman! En del av det regeringen gör på skolområdet är faktiskt bra, även om det oftast handlar om att rätta till fel som regeringen själv har ställt till med. Att fortsätta arbetet med att få bort flum och otydligheter från Björklunds läroplan är exempel på ett väldigt viktigt arbete. Det behövs större fokus på faktakunskaper och krav som är mer åldersadekvata vad gäller reflektion och analys. Det behövs mer fokus på att läsa, skriva och räkna i de tidiga årskurserna.

Herr talman! Men för att fler elever ska kunna få en intensiv lästräning med specialutbildade lärare krävs också mer resurser. Och det, herr talman, klarar inte den här regeringen av att leverera.

(Applåder)