Fru talman! I år budgeteras EU-avgiften till drygt 46 miljarder kronor för 2024. Avgiften utgår från den så kallade MFF:en, det vill säga den långtidsbudget som löper från år 2021 till och med 2027.

Förutom budgeterade kostnader pågår en halvtidsöversyn av MFF:en. Dessvärre anser kommissionen och flera medlemsstater att halvtid är lika med att begära mer pengar. Det är en ohållbar inställning. Vi behöver stärka vissa områden, men det måste ske genom omfördelning inom befintlig budget och inte genom att öka Sveriges kostnader utanför den ram som man har beslutat om.

Sverigedemokraterna röstade nej till MFF:en. Skälen till det var många. Bland annat såg vi inte hur budgeten och den enorma återhämtningsfonden, Next Generation EU, om tillsammans cirka 20 000 miljarder kronor skulle leda till utlovad tillväxt inom unionen. Tyvärr ser det ut som att vi får rätt. Ekonomer beskriver allt oftare tillväxten i EU som döende, trots den groteskt stora fonden. EU-revisionen har också kommit med iskall kritik mot hur Next Generation EU skapades och hanteras och att medlemsstaterna inte är överens om hur återbetalningen ska ske.

Stödet till Ukraina är den enda kostnad som Sverigedemokraterna vill se utöver gällande långtidsbudget. Och det är mycket oroande att Ungern i torsdags röstade nej till stödpaketet. Men jag är övertygad om att EU i början av nästa år kommer att lösa stödet till Ukraina. Något annat alternativ finns inte för oss.

Fru talman! EU föddes i spåren av ett sargat Europa genom viljan att samarbeta för att säkra fred på kontinenten. Insikten var att fred måste bygga på fria nationer och fria folk. Det var fri rörlighet för unionens invånare, varor, tjänster och pengar som skulle bana väg för en gynnsam framtid inom unionen.

I dag ökar pressen på EU alltmer. Om vi över huvud taget ska mäkta med den planerade utvidgningen österut måste samtliga medlemmar börja ta eget ansvar för sitt lands statsfinanser, för sitt lands klimat, för sitt lands tillväxt och så vidare.

Vi ser flera problem i vår närhet men också inom unionen. Ukraina, ett fattigt grannland, är i krig utan fred i sikte. En av unionens grundare, Storbritannien, har valt att lämna EU-gemenskapen då problem och kostnader ansågs överstiga fördelarna. Vissa medlemsstater använder ren utpressning och kohandel för att få igenom sina krav, vilket knappast hör hemma i en organisation som EU. Samtidigt ökar EU:s överstatlighet, vilket direkt motverkar syftet med de fria nationerna. I spåren av maktförskjutningen till Bryssel handlar det alltmer om att flytta ekonomiska resurser från länder med högt skattetryck på sina medborgare till länder med dålig ekonomisk styrning.

EU kommer inte att mäkta med att fortsätta på inslaget spår där några få välskötta medlemsstater ska bära övriga. Sverigedemokraterna vill sänka kostnaderna och öka självbestämmandet. Vi vill strama upp EU:s budget genom att gemensamt fokusera på det absolut viktigaste för unionen.

Det som är EU:s styrkor undanträngs allt oftare av tvingande lagar på EU-nivå samt av att ekonomiskt misskötta medlemsstater ska hållas igång genom nya enorma fonder, finansierade av att länder som Sverige får ta en större kostnad eller genom ökad avgift för länder som Sverige eller genom att släppa kontrollen helt och låta EU fortsätta ta upp egna skatter, så kallade nya egna medel, samtidigt som avgiften ändå ökar för Sverige

Denna utveckling håller inte. Att använda medlemsstater som Sverige som fria bankomater för att hålla igång dåligt skötta länder kommer inte att göra EU konkurrenskraftigt - tvärtom. Ju mer EU kostar desto mindre ekonomiska resurser har vi att satsa i Sverige.

Om ett halvår är det val till EU-parlamentet. Frågor som vi bör ställa oss är: Hur används våra svenska skattepengar bäst? Vad ska EU fokusera på? Och hur vill vi att EU ska utvecklas framöver?

Med dessa frågor avslutar jag med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och önskar vice talmannen, kammarkansliet, åhörare, tjänstemän och kollegor i finansutskottet en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)