Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ju lite detta som är poängen. Om man gör en indexering innebär det ju att man kompenserar kommunerna för de kostnadsökningar som de de facto har. Man gör kommunerna mer resilienta, alltså precis det som statsrådet sa att man vill åstadkomma.

Om man ser till att kommuner och regioner har en stabil inkomstbas kan de också planera långsiktigt för att göra olika typer av förändringar. Men om man varje år ska ta av de pengar som kommunerna borde kunna räkna med är det klart att det blir nedskärningar i slutändan. Det är som om man säger: Nej, ni får bara 40 procent av de pengar ni borde ha för att bibehålla kvaliteten på välfärd och service, och sedan får ni lösa detta bäst ni vill! Det blir nedskärningar. Det är därför som vi har drivit denna fråga år efter år. Vi måste indexera statsbidragen till kommunerna. Jag är jätteglad över att fler partier ansluter sig till den linjen.

Statsrådet talar också om resultatutjämningsreserverna. Det är nog roligt för de kommuner som har sådana. Nu är det ju tyvärr så att inte alla har den möjligheten. Då blir jag tvungen att återgå till att tala om min egen kommun. I Hofors har det aldrig funnits några förutsättningar för att avsätta pengar till någon resultatutjämningsreserv. Man använder allting för att kunna ge medborgarna den välfärd som de förtjänar. Det är detta man gör. Det är en kommun som redan har otroligt hög skatt sedan tidigare, men inkomstnivåerna är så pass låga i förhållande till övriga riket att man blir tvungen att använda alla pengarna till den faktiska verksamheten.

Man kan inte säga att kommunerna ska lösa detta med sina sparade pengar när det inte finns några sparade pengar. Det är regeringens ansvar att se till att välfärden fungerar i Sverige.