Herr talman! Jag sa aldrig att det sistnämnda var en hemmasnickrad teori. Det var någonting annat - att Kommunsverige står inför enorma massuppsägningar framöver. Det tycker jag är att dra slutsatsen för långt med den information vi i dag har. Det var inte att enskilda skolor står inför neddragningar. Man får ändå förstå och tolka mig rätt, tycker jag.

Sedan är det ju märkligt att oavsett vad vi gör får vi kritik. Om vi inte uppfyller vallöften efter någon månad, i den första budgeten, tas det som ett enormt löftessvek. "Titta, regeringen infriar inte alla de vallöften de gav!" När vi nu börjar infria vallöften i budgeten får vi kritik för att vi infriar vallöftena.

Jag förstår att Martin Ådahl inte gillar alla de vallöften som vi gav väljarna inför valet. Det är fullt förståeligt. Men jag tänker inte ta åt mig av kritiken för att vi nu infriar vallöften, bland annat genom att sänka bränsleskatten och ta bort plastpåseskatten. Och jag tycker att det är intressant att just en centerpartist ondgör sig så mycket över att vi sänker skatten på drivmedel; det måste jag ändå säga.

Vad gäller arbetsgivaravgifterna för unga är det en åtgärd som har dömts ut av väldigt många ekonomer, som har sagt att detta inte har gett den effekt som man önskat eller velat när det gäller just ungas deltagande på arbetsmarknaden.

Sedan finns det andra åtgärder, som också framkommit här i debatten, som också lättar trycket på kommunernas ekonomi. Både den kraftiga sänkningen av drivmedelsskatten och sänkningen av reduktionsplikten kommer att skapa lägre tryck på bland annat kollektivtrafiken. Genom att stötta utsatta hushåll, bland annat genom ett höjt bostadsbidrag till barnfamiljer, lättar vi trycket på socialtjänsten genom lägre försörjningsstöd.

Det finns alltså andra delar i regeringens politik som lättar trycket på kommuner och regioner utan att de behöver kompensera staten för det.