Herr talman! Sveriges välfärd byggs i kommuner och regioner. Det är också därför regeringen nu gör en av de största ökningarna av det generella statsbidraget som har gjorts i denna kammare, just för att kommuner och regioner ska kunna fortsätta att erbjuda en god, högkvalitativ välfärd. Samtidigt vill jag betona att det inte är en hållbar lösning att kommuner och regioner varje gång konjunkturen vänder nedåt ska kompenseras genom höjda statsbidrag.
Regeringens ambition är att göra kommunerna mer robusta och mindre sårbara. Målet måste vara att kommunerna ska ha sådana ekonomiska förutsättningar att man ska klara av tillfälliga nedgångar i konjunkturen utan att varje gång vara beroende av att de statliga bidragen ökar.
Som vi har hört i debatten kan kommunerna i dag överföra pengar till en så kallad resultatutjämningsreserv. I goda ekonomiska tider kan man alltså föra över pengar som sedan kan användas i sämre ekonomiska tider. Så kan man på ett bättre sätt parera högkonjunkturer och lågkonjunkturer. En stor majoritet av kommunerna har använt sig av den här möjligheten och kan nu använda pengarna i en betydligt kärvare ekonomisk tid.
Från och med årsskiftet träder en ny lag i kraft som gör det enklare att föra över pengar till en resultatreserv och som även gör det enklare att använda denna reserv. Jag vill verkligen passa på att betona betydelsen av att kommuner och regioner använder sig av den möjlighet som utjämningsreserven skapar.
Kommunerna har under många år haft goda ekonomiska tider och goda ekonomiska resultat. En del av detta har förts över i resultatutjämningsreserver men inte alls på den nivå som det finns möjlighet att göra. Hade kommunerna i större utsträckning fört över pengar till en resultatutjämningsreserv, hade kommunerna och regionerna stått ännu starkare ekonomiskt i dag. Jag vill verkligen betona betydelsen av att denna möjlighet används. Regeringens förhoppning är att lagändringen ökar incitamenten.
Att skapa robusta och mer resilienta kommuner handlar naturligtvis inte bara om pengar. En annan åtgärd för att stärka kommunernas robusthet är Kommunperspektivutredningen, som nu ser över möjligheten att sondera intresset för frivilliga kommunsammanläggningar. Genom att kommuner går samman skulle man kunna uppnå olika så kallade stordriftsfördelar och därmed stå mer rustade när framtidens utmaningar kring kompetensförsörjning, digitalisering och klimatanpassningar bara bli större och större.
En annan utredning som nyligen presenterades var den så kallade Kommunförsöksutredningen. Här ges större möjlighet för kommuner att i projektform driva olika typer av verksamheter. Dessa kanske inte alltid är lagreglerade i dag, men kan man göra detta i projektform för att på så sätt vara mer innovativ och tänka utanför boxen är det också ett sätt att göra kommuner mer motståndskraftiga.
Målet måste vara att kommuner inte ska vara helt beroende av enskilda höjningar av statsbidragen enskilda år för att klara av sitt kärnuppdrag. Kommunerna måste vara robusta nog att klara av även tillfälliga konjunkturnedgångar. En enskild kommuns hela verksamhet och ekonomi kan inte heller stå och falla med enskilda placeringar inom socialtjänsten. Våra kommuner måste bli mer robusta och mer motståndskraftiga när det gäller att klara ekonomiska med- och motgångar. Det är det vi lägger en grund för.
Med detta sagt, och som även har framkommit under den här debatten, gör nu regeringen en stor satsning på kommunsektorn nästa år. Inte mindre än 40 procent av det totala reformutrymmet nästa år går just till kommunsektorn - 10 miljarder kronor i generell ökning av statsbidraget, som är permanenta, och 6 miljarder kronor i ytterligare riktade statsbidrag. När vi räknar samman ökningarna av statsbidragen som gjordes i årets budget för 2023 med dem som görs nästa år blir ökningen totalt 28 miljarder kronor. Staten tar alltså sitt ansvar i en tuff ekonomisk tid för alla, bland annat för kommuner och regioner.
Herr talman! Vi kan heller inte bara fokusera på statsbidrag. Det blir givetvis mycket fokus på det i den här debatten, eftersom debatten framför allt handlar om de generella statsbidragen. Men jag tycker att det är värt att påpeka att av kommunernas totala intäkter är det ungefär 20 procent som består av statsbidrag. Den absolut största inkomstkällan för kommunerna är skatteintäkter genom kommunalskatter. Och hur håller vi dem uppe? Jo, genom att hålla arbetslinjen uppe, genom att hålla antalet arbetade timmar uppe och genom att satsa på tillväxtfrämjande åtgärder. Detta har mycket, mycket större betydelse för kommunsektorns ekonomi än några miljarder i höjda statsbidrag. Det är en debatt som vi för alldeles för sällan här i kammaren, tycker jag.
Därför är det för regeringen ett viktigt fokus utöver att höja statsbidragen att också stärka arbetslinjen för att upprätthålla antalet arbetade timmar. Det är en prioritering att också stötta inte minst de ekonomiskt sett mest utsatta hushållen för att därmed hålla konsumtionen uppe - men naturligtvis utan att spä på inflationen.
Inflationen är det absolut största hotet mot kommuners och regioners ekonomi såväl som för hushållens ekonomi och för näringslivsklimatet. Därför är regeringens överordnade ambition att hålla inflationstrycket nere så att inflationen sänks så snabbt som möjligt. Vi börjar se tecken på att inflationen går ned kraftigt, och det gäller att vi håller ut och håller i så att inflationstrycket kan upphöra och lämna den svenska ekonomin; att räntorna kan sänkas. Det är av den enskilt största betydelsen för våra kommuner och regioner.
Jag vill inte i den här debatten ge någon illusion av att staten genom höjningen av statsbidragen kompenserar för allt och för hela den ekonomiska nedgång som sker i kommuner och regioner. År 2024 kommer att bli ett tufft år för kommuner och regioner såväl som för statsbudgeten, för enskilda hushåll och för näringslivet.
Även kommunerna måste göra sin läxa. Bland annat krävs ett ledarskap som vågar prioritera den kommunala kärnverksamheten. Vi måste också ha ett ledarskap som tillvaratar digitaliseringens möjligheter. Flera kommuner jobbar aktivt för att genom ökad digitalisering förbättra kvaliteten i varor, service och tjänster och för att kapa kostnader.
En utredning visar att bara genom att använda potentialen hos AI fullt ut kan offentlig förvaltning spara så mycket som 180 miljarder kronor. Detta är en gammal siffra, ska dessutom sägas.
Innan jag avslutar är det viktigt att påpeka att kommuner också presterar olika. Strukturellt likvärdiga kommuner kan med samma medel leverera olika resultat i skola, i äldreomsorg och i socialtjänst. Det är viktigt att ha ett öga också på detta. Vad gör vi med pengarna? Vilken kvalitet får vi ut för varje skattekrona? Här måste kommuner lära sig att jämföra sig med varandra och ta lärdom av goda exempel så att vi kramar ut så mycket kvalitet som bara är möjligt ur varje skattekrona. Men staten gör nu sitt för att bidra genom att stötta kommuner och regioner med en av de absolut största generella ökningarna av statsbidraget som någon regering har gjort i denna kammare.
(Applåder)