Herr talman! Det har varit en tuff höst för många. Skenande priser har fått många familjer att behöva dra in på även det allra nödvändigaste, och nu står även massiva nedskärningar i skola, vård och omsorg för dörren.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Ändå befinner vi oss på många sätt i en ekonomiskt svår tid. Kostnadsökningarna har slagit stenhårt mot såväl individer som samhället. Detta går att hantera på olika sätt. Man kan använda utrymmet till att stötta de allra mest utsatta i kostnadskrisen - eller så prioriterar man annat. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar tydligt något annat och skickar därmed notan till eleverna i skolan, patienterna i vården och våra äldre i omsorgen. Det är ett obegripligt svek mot svenska folket, och det kommer att stå oss dyrt under en lång tid framöver.

Tidöpartierna lovade att inte lämna välfärden i sticket. Men det är precis vad man gör med den budget som debatteras här i dag. Det är en budget för nedskärningar i kommuner och regioner. Det kommer att gå ut över skola, vård och omsorg. Det kommer att gå ut över elever, lärare, patienter, sjuksköterskor, äldre och vårdbiträden. Det är de som kommer att få ta smällen för regeringens ekonomiska politik.

Mycket görs med inflationen som svepskäl. Men det kan inte vara så att vi ska bekämpa inflationen genom nedskärningar inom välfärden, för behoven där minskar ju inte. Barn måste lära sig läsa oavsett om inflationen är låg eller hög. Patienter måste få vård oavsett konjunkturläge. Äldre behöver omsorg oavsett den senaste KPI-siffran. Det får inte vara så att en temporärt hög inflation, som dessutom nu är på väg ned, leder till mindre resurser i vår gemensamma välfärd. Men tyvärr är det precis detta som sker.

Vi ser redan nu resultatet av regeringens välfärdssvek. Det är ju inte bara budgeten för nästa år som är otillräcklig. Den budget som regeringen lade fram för 2023 och som vi nu alltså har levt med var inte bättre. Även den var en nedskärningsbudget för kommuner och regioner. Och i stället för att kompensera dem som drabbades valde regeringen att kompensera höginkomsttagare för inflationen genom att sänka skatten.

Resultatet av detta är det som vi nu ser. Det är en varselvåg som rullar över Sverige, och allra tuffast är det i regionerna. Vi går mot en vårdkris. Enligt en sammanställning från Ekot planerar flera regioner nu ännu mer nedskärningar. Skatter och patientavgifter höjs. Kollektivtrafiken blir dyrare. Men det stannar inte där.

Den här hösten har vi bevittnat en brutal våldsvåg i Sverige som kostat många människoliv och satt hela bostadsområden i skräck. Barn har blivit mördade, och barn har mördat. Detta kan inte bara mötas med höjda straff och mer repressiva åtgärder. Då har ju brotten redan begåtts. Då är det alldeles för sent.

Sveriges kommuner har ett väldigt stort ansvar för det brottsförebyggande arbetet, och socialtjänsten är själva fundamentet för det. Men ska socialtjänsten kunna ta det ansvaret behöver det finnas en finansiering. Det behöver finnas socialsekreterare. Det behöver finnas trygga vuxna. Det behöver finnas tillräckligt bra och tillräckligt många pedagoger i skolan och förskolan. Och detta kommer vi inte att se med regeringens politik.

Man kan säga att regeringen och Sverigedemokraterna med berått mod låter det förebyggande arbetet i skolor och i socialtjänsten stå tillbaka. Och man låter de allra mest utsatta barnen och ungdomarna betala priset för den ekonomiska krisen. Det kommer att stå Sverige och barnen otroligt dyrt. Det kommer att bli svårare att få bukt med gängkriminaliteten. Detta är en politik som är både samtidsfientlig och framtidsfientlig.

Det krävs helt enkelt omprioriteringar. Därför föreslår vi i Miljöpartiet 14 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag för 2024. Det skulle ge kommunerna och regionerna betydligt bättre förutsättningar att klara av välfärdsuppdragen det kommande året. Men det krävs mer än så. Det behövs strukturella förändringar som innebär att vi inte automatiskt skär ned på välfärden om inte ett aktivt beslut tas. Så är det nämligen i dag. Bidragen från staten till regionerna räknas inte upp med kostnadsutvecklingen. Det tycker vi är ett systemfel som behöver ändras.

Vill man göra nedskärningar i välfärden tycker vi att man ska stå inför väljarna och tala om att det är det man gör och förklara varför man gör en sådan prioritering. Nu låter det i stället som att man gör en satsning.

När det gäller denna budget skjuter Miljöpartiet till pengar. Men framåt vill vi alltså att statsbidragen ska räknas upp med inflationen. Det tycker vi ska vara utgångsläget i den ekonomiska politiken, och vi kommer att verka för en sådan förändring. Det skulle ge kommunerna bättre långsiktiga planeringsförutsättningar. Det är otroligt tufft för alla kommuner och regioner att planera när de inte vet vad som ska gälla för kommande år förrän finansministern kallar till pressträff och presenterar en så kallad satsning på välfärden - en satsning som alltså i praktiken kan innebära stora nedskärningar.

Det är dags för en omläggning, och Sverige kan välja en annan väg. Vi kan satsa på det som är vårt gemensamma och bygga ett starkt samhälle. Det är ett samhälle med en välfärd som fungerar, en skola som ger varje barn en ärlig chans att lyckas, en sjukvård som inte tvingar in människor i långa vårdköer och en omsorg där alla som arbetar där i stället för applåder får en högre lön, fler kollegor och bättre arbetsvillkor. Det går, men det kräver en politik för framtidstro och samhällsbygge och inte motsatsen.

Med detta vill jag tacka talmannen, talmanskansliet, presidiet, finansutskottets kansli och alla ledamöter för ett bra arbete under hösten. Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år.