Herr talman! Mitt inlägg i denna debatt om de allmänna bidragen till kommunerna skulle kunna summeras med ett enda ord: prioritera. Det handlar om att prioritera skolan framför billigt snus, hur gärna man än skulle vilja ha det, och om att prioritera vården framför billiga plastpåsar, hur gärna man än skulle vilja ha sådana. Prioritera nu välfärden framför alla kortsiktiga, populistiska löften som man halvt om halvt försöker uppfylla efter valet fastän det inte går!
Det finns få områden där det syns så tydligt att Tidöprojektet saknar riktning och mening som den här välfärdskrisen. Före valet lovade Tidöpartierna att prioritera detta, men alla misslyckade försök att infria olika löften har stått i vägen.
Herr talman! Kommunerna och regionerna står inför den kanske värsta ekonomiska krisen sedan den stora krisen i början av 1990-talet. Tillsammans väntas regionerna och kommunerna gå 31 miljarder back 2024. Hälften av kommunerna väntas ha underskott. Nästan alla regioner väntas ha underskott. Dessutom är det inte jämnt fördelat. Många mindre kommuner och många landsbygdskommuner har drabbats särskilt hårt av inflationskrisen.
Men Tidöregeringen prioriterar annat. Inte ens hälften av kommunernas och regionernas underskott täcks. Det här drabbar nu, som har nämnts i den här debatten, patienter, utsatta elever och äldre som är beroende av en hemtjänst som nu måste dras ned till en miniminivå.
Inte minst drabbar välfärdskrisen skolan. Det har också nämnts i den här debatten. Den är ju redan i kris, med resultat som rasar i den senaste Pisaundersökningen. Kriminaliteten hotar ungdomar på alltför många skolor. Nu om någonsin är det ett läge då skolan måste stå stark, herr talman, då vi borde storsatsa på skolan och rekrytera många fler behöriga lärare. Inga fler ungdomar ska rekryteras in i gängen. Nu om någonsin borde vi öka det stöd som riktar sig till elever med svåra utmaningar och stärka elevhälsan.
I stället går nu en uppsägningsvåg över hela landet. Det är skolnedläggning på skolnedläggning. Jag tror att många föräldrar känner oro i dag för ett besked om att just den där lärartjänsten eller den där extra resursen som de är beroende av nu ska försvinna. Senaste given är att man ska kapa 500 tjänster i grundskolan i Göteborg och ta bort 122 barnskötare i förskolan i Eskilstuna.
Det är en sak att prata om att kampen mot utanförskap och kriminalitet börjar redan i förskolan. Det är en annan sak att bedriva kampen. Totalt sägs nu tusentals lärare och pedagoger upp. Klasserna växer. Allt fler klassers elevantal stiger till den så kallade maxgränsen på 32 elever, men det finns också allt fler exempel på att det överstiger 40 elever. Kommunerna varnar för att de inte har de resurser som polisen ber dem om för att bekämpa gängkriminaliteten. Det saknas hundratals miljoner kronor som Tidöregeringen lägger på annat.
I normalfallet hade man som Tidöregeringen nu försöker kunnat peka lite på kommunerna och säga: Varför har ni inte avsatt resurser och prioriterat skolan? Men det här är inte en kris som drabbat kommunerna på grund av att de misskött sig och överspenderat. Krisen beror i stället på att den plötsligt spikrakt stigande inflationen grävt ett jättestort hål. Pensionsutbetalningarna har de senaste åren ökat med nästan 30 miljarder kronor för kommunerna, vilket i princip motsvarar det plötsliga underskott man fått. Det är ett skolboksexempel på en situation där det är staten som måste prioritera välfärden.
Självfallet kan inte alla få allt när inflationen är hög. Självklart måste man hushålla med resurserna. Men just därför måste man prioritera välfärden och skolan. Jag inledde med att nämna snuset. Bara den satsningen från regeringen kostar 800 lärare - apropå att prioritera. Man har bestämt sig för att sänka bensinpriset inte bara för personer på landsbygden utan även i städerna. Det motsvarar tusentals lärare som landsbygdskommuner ute i landet behöver. Inte ens hälften av underskotten täcks.
Dessutom - och det kommer Centerpartiet att vara det enda parti som säger i den här debatten, herr talman - har man höjt regionernas och kommunernas skattebörda med över 2 miljarder kronor genom att höja skatten på att anställa unga. Det är gudskelov så att många kommuner och regioner anställer väldigt många unga. Men de blir nu straffade av Tidöregeringens chockskattehöjning på unga. I den här budgeten vill dessutom Tidöregeringen gå ett steg längre och chockhöja skatten på att anställa 15-18-åringar. Även de anställs faktiskt i vissa fall av kommuner och regioner för olika saker, men framför allt av småföretag. Kommunerna och regionerna vill att de här ungdomarna när de har sommarlov ska bort från gatan och in i produktiv och bra verksamhet. Det stora problemet är att man chockskattehöjer för just detta.
Jag ska inte bara ägna mig åt att kritisera regeringen. Centerpartiet vill gå en annan väg. Vi vill prioritera välfärden och inte minst skolan. Vi lägger 5 miljarder - en mycket stark prioritering i vår budget - på ett särskilt sektorsbidrag till skolan för att kunna stoppa nedskärningarna och stärka skolan i den här svåra tiden. Klasserna ska bli mindre och inte rekordstora. Kvaliteten ska höjas och inte sänkas. Man ska hylla bildningen, inte snåla på den för att ha råd med SD:s lilla shoppinglista.
Totalt satsar Centerpartiet 21 miljarder på kommunerna och regionerna i generella statsbidrag och sektorsbidrag. Centerpartiet stoppar också skattehöjningarna på kommunernas och regionernas unga anställda. Det ska belönas, inte straffas, att anställa unga. För övrigt: Ska vi kunna få kakan att växa och inte skatta bort det som driver tillväxten måste vi satsa på arbetslinjen, på incitament att arbeta och på utbildning. Det är slutsatsen av den stora hearing som Centerpartiet organiserade förra veckan här i riksdagen med bland annat parterna och prognosmakarna. Utbildning, utbildning, utbildning, kommer jag att säga här i dag.
Dessutom har kommunerna och regionerna - det här är en liten parentes - särskilt vädjat till oss politiker i riksdagen om att sluta hålla på med våra små kortsiktiga presskonferenser där vi gör olika riktade satsningar om 1 miljon här och 1 miljon där som sedan ska fördelas på 290 kommuner. Det låter så bra när ministern presenterar dem, men sedan är de nästan omöjliga att hantera för kommunerna.
Enligt den senaste rapporten från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, fanns före pandemin 180 riktade bidrag i Sverige. Det har nu med all sannolikhet stigit till över 200 riktade bidrag. Enligt Statskontoret är en tredjedel av alla bidrag till kommunerna riktade, med en massa krav som skickats med av oss i riksdagen och framför allt av regeringen.
Vart och ett av dessa riktade bidrag har bra syften. Men det sammantagna resultatet är en situation som små kommuner inte kan hantera. Vart fjärde statsbidrag är på 30 miljoner eller mindre. Som liten kommun får man bokstavligen några tusenlappar. Det kostar ofta för små kommuner mer att hantera själva bidraget och alla de krav som följer med än vad pengarna ger. Därför vill Centerpartiet göra en exceptionell satsning på att samla ihop de riktade bidragen till generella bidrag på 11 miljarder. Vi får därmed en mycket mer samlad bild än vad regeringen har.
Herr talman! Det finns, även för kommunerna, ett alternativ i svensk politik. Det är ett alternativ där man prioriterar bildning, incitament att arbeta och välfärd och där man minskar skatten på att arbeta, även för kommunerna och regionerna, och inte höjer den som Tidöpartierna gör.
Snart kommer den här budgeten att antas. Snart kommer bilan att falla för regionerna. Snart kommer de att veta att de inte får mer pengar. Snart kommer de att veta att alla de löften som ställdes före valet inte kommer att uppfyllas. Snart kommer det oerhört tuffa året 2024. Men snart kommer också en bättre tid, då Tidöprojektet faller och det blir rätt prioriteringar i svensk politik igen.