Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågorna!

Jag kan väl börja med att konstatera som jag gjorde i mitt anförande att Sverigedemokraterna och regeringen i den budget som vi nu lägger på riksdagens bord också har skjutit till medel till välfärden. Jag nämnde att det är 16 miljarder som skjuts till, varav 10 miljarder utgör just generella ökningar. Av dessa 10 miljarder går 7 miljarder till kommunerna. Detta är en planering som ligger kvar för hela budgetperioden, det vill säga fram till 2026.

Jag sa också att vi ser vissa ljusningar i ekonomin framöver, vilket kommer att pressa ned kostnaderna för kommuner och regioner, samtidigt som stödet i statsbudgeten ligger kvar med en utökning hela perioden. Även om kostnaderna minskar kommer alltså ändå det extra stödet att ligga kvar. Det visar att vi lägger fram en stark budget som kommer att ge kommuner det extra stöd som behövs, bland annat.

Äldreomsorgen är viktig, liksom all svensk välfärd. Det är därför vi skjuter till pengar. Men mycket handlar också om vilka prioriteringar kommuner och regioner själva väljer att göra och hur de politiska styrena där väljer att prioritera.

Då får man ställa frågan tillbaka till Miljöpartiet: I de politiska styren som ni är med i, hur väljer ni att prioritera? Jag kan ju bara titta på min hemkommun Gävle. Det är det närmaste exemplet jag har där jag kan se att man väljer att prioritera nedskärningar i äldreomsorgen samtidigt som man fortfarande är för att ta emot mer invandring till kommunen och betala ut mer bidrag. Hur går den prioriteringen ihop?

Vi skjuter till pengar till välfärden. Sedan måste kommunerna också prioritera rätt. Det kan de göra med generella bidrag. Det är en möjlighet för dem. De får själva styra över det extra tillskott de får.