Fru talman! Jag verkar inte kunna få svar på min fråga varför satsningar på att sänka skatten för höginkomsttagare inte eldar på inflationen medan satsningar på att stärka sjuk- och aktivitetsersättningen skulle göra det.

Precis som statsrådet sa är det en mörk vinter, och mörkare kommer det kanske att bli. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat markant. Det larmas om längre köer till kyrkornas hjälpcenter, och det är inte bara de som redan hade små ekonomiska marginaler som oroar sig för hur man ska ha råd med julklappar och julmat i år.

Var fjärde person med en funktionsnedsättning har en låg ekonomisk standard. Enligt FUB är det nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen som är den främsta orsaken till fattigdom hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. I sin rapport Fångad i fattigdom? skriver FUB att en person med sjuk- och aktivitetsersättning kan gå back med cirka 1 700 kronor i månaden.

Mellan 2003 och 2020 ökade medellönen med 52 procent. Under samma period har sjuk- och aktivitetsersättningen ökat med 29 procent.

Den ekonomiska ojämlikheten får som sagt inte bara konsekvenser i plånboken, fru talman. Skillnader i inkomst påverkar hela vårt samhälles välbefinnande.

Jag som är socialdemokrat är övertygad om att en gemenskap mäts efter hur väl vi tar hand om de mest sårbara. Att stärka den ekonomiska tryggheten för personer som är sjuka eller har en funktionsnedsättning är inte bara en investering i deras välbefinnande utan också en investering i ett starkare och mer inkluderande samhälle.

Därför skulle jag så här några dagar före jul vilja önska mig att vi tillsammans kunde arbeta vidare för en gemenskap där ingen lämnas i skuggan och där varje individ ges möjlighet att blomstra oavsett de utmaningar de möter.

(Applåder)