Fru talman och statsrådet! Det finns ett stort engagemang i riksdagen i de här frågorna. Jag tror också att statsrådet är fullt medveten om att det är riksdagen som ger statsrådet förhandlingsmandat i rådet. När frågan ska upp där kommer det att vara av yttersta betydelse om de oklarheter som är ganska många och som inte minst Transportstyrelsen pekar på är utraderade. Det kommer att vara ett krav från många i denna kammare att de faktiskt är det.

Jag ställde en skriftlig fråga till Romina Pourmokhtari i oktober. Statsrådet svarade då inte på min fråga, och jag tycker inte att hon gör det nu heller.

Vem är det som ska bestämma definitionen av vad som är ett fordon av historiskt intresse? Det är ju en del i kärnfrågan. Vem är det som har mandat att bestämma om ett fordon är av historiskt intresse? Vilken myndighet ska fastställa om ett fordon är av historiskt intresse? Många fordon i dag kan ju ha ett ganska högt försäkringsvärde. Ska det då räknas som att det är fastställt att de är historiskt värdefulla fordon?

Inte minst motorsporten har också kommit med ganska kraftiga invändningar. Många av motorsportens fordon byter delar ganska återkommande, och många av dem registreras heller inte alltid och kan också behöva repareras under längre tid. Här finns också frågeställningar som man behöver ha svar på.

Och vad händer med ett nyare fordon som man vill reparera själv? Fordonshobbyn är i dag en folkrörelse. Det är väldigt många ute i landet som reparerar sina fordon helt själva. Vi är en händig befolkning som fixar saker och ting själva, inte minst ute i landet. På landsbygden lagar man helt enkelt bilen själv när den går sönder. Ska det vara möjligt?

Om man har en Ford Mustang från 2008 som får en krockskada som behöver åtgärdas men inte hinner åtgärda och besiktiga den inom den tidsgräns som förordningen föreslår, om det nu var två år, ska det då vara ett skäl att bilen ska omhändertas och skrotas? Det är inte rimligt - över huvud taget inte på något sätt rimligt.

Fru talman! Jag håller med Romina Pourmokhtari. Jag står upp för EU-medlemskapet och tycker att vi i och med medlemskapet också ska engagera oss tydligare i vad som händer. När kommissionen eller parlamentet då lägger fram sådana här förslag, som i många delar är goda men i vissa delar riskerar att få hela havet att börja storma och gör att man tappar hela frågan, är det inte rimligt. Då måste man faktiskt säga: Nej, det här inte okej. Det här måste vi göra någonting åt.