Fru talman! Det finns många bitar att bemöta i ledamöternas anföranden. Låt mig börja med något fundamentalt som är av stor vikt för utfallet även i denna förhandling, nämligen att EU inte är "någon annan". EU och alla beslut som fattas där påverkas även av rådet, och rådet består av ministrar från alla länder. Den svenska regeringen är alltså också EU i detta sammanhang och har i högsta grad möjlighet att påverka utfallet av förslag som först kommer i en viss form och sedan förhandlas fram.

Jag ser fram emot att förhandlingar ska påbörjas också rörande detta. Än så länge har de inte kommit igång, och jag har heller inte fått någon konkret information om när så kommer att ske.

Man bör också ha i åtanke att merparten av detta förslag till förordning inte handlar om när demonteringen av fordon ska ske utan om hur demontering och återvinning av uttjänta fordon ska ske, hur framtidens bilar ska konstrueras för att underlätta materialåtervinning och hur vi ska förhindra att miljögifter sprids.

Det finns nämligen problem med att miljögifter från uttjänta fordon sprids. Eftersom vår union fungerar som den gör med sina öppna gränser och sin fria rörlighet dyker det upp EU-gemensamma regler för att hantera de problem som uppstår.

EU-kommissionen uppskattar att ungefär en tredjedel av de registrerade fordonen inom EU försvinner från statistiken. Det finns även en stor mängd icke trafiksäkra fordon som årligen exporteras från EU. Oavsett anledningen till att dessa fordon saknas i statistiken innebär detta att en betydande andel av fordonen sannolikt inte hanterats på ett bra sätt när de blivit avfall. Det innebär en orättvis konkurrens mot de auktoriserade fordonsdemonterare som följer alla uppsatta krav som EU har.

Exporten till länder utanför EU av begagnade bilar som inte bedöms trafiksäkra och som har höga avgasutsläpp innebär både miljömässiga och sociala utmaningar. År 2020 exporterades 870 begagnade fordon från EU, och enligt en uppskattning från Nederländerna beräknas cirka 60 procent inte uppfylla EU:s utsläppskrav.

Drivkrafterna bakom dessa problem är mycket intressanta. Det är nämligen så, fru talman, att det finns ekonomiska incitament att sälja fordon som begagnade i stället för att lämna in dem till auktoriserade demonterare. Det finns även ekonomiska incitament att sälja uttjänta fordon till oseriösa fordonsdemonterare i stället för att lämna in dem till auktoriserade fordonsdemonterare som följer regelverken, med de kostnader det medför.

Den här förordningen vill därför förtydliga när ett fordon ska betraktas som uttjänt. Det kommer att göra det svårare för oseriösa aktörer att felaktigt exportera avfall som begagnade bilar. I stället kommer vi att kunna stärka återvinningen av uttjänta fordon, samtidigt som utformningen av framtidens fordon kommer att anpassas för att gynna materialåtervinning.

Regeringen ställer sig alltså bakom intentionen med förslaget till ny ELV-förordning. Jag för dock som sagt genom mina tjänstemän en aktiv dialog med alla intresseorganisationer som drabbas av bieffekter av förordningen. Vi vill se över hur vi på olika sätt kan minimera de negativa konsekvenserna så långt det bara är möjligt.