Fru talman! Välkommen, statsrådet Pourmokhtari, till kammaren! Den här frågan engagerar. Jag fick frågan från en intresseorganisation om jag inte borde ha skinnvästen på mig i dag, men det fick bli kostymvästen. Jag tror tyvärr inte att kammarregelverket medger skinnväst. Eller kanske jag borde ha haft verkstadsoverallen på mig?

Fru talman! Det lackar mot jul. En annan hjulfråga, som rullar, är att interpellationsdebatten har sitt ursprung i en engagerad folkrörelse. Jag vet, och jag hör i svaret, att många intresseorganisationer har kontaktat Regeringskansliet och fört fram sina synpunkter. Dock hör jag inte riktigt att dessa är omhändertagna i statsrådets svar.

När jag läser några av remissinstansernas synpunkter blir jag rätt orolig, särskilt när jag läser synpunkterna från den myndighet som Romina Pourmokhtari har i sitt ansvarsområde, Naturvårdsverket. Naturvårdsverket anser att förordningen borde vara ännu mer långtgående och inkludera fler och att undantagen i nuvarande förordning är för många.

När jag läser Transportstyrelsens svar ser jag dock ett rakt motsatt ställningstagande, där Transportstyrelsen avstyrker att förordningen genomförs i nuvarande form för att det finns för många frågetecken.

Fru talman! Fordonsrörelsen i Sverige är, vis av historien, ganska luttrad. Det finns ett ärende där Länsstyrelsen Västra Götaland klassade tre importerade amerikanska bilar som miljöfarligt avfall som skulle destrueras, alltså förstöras. Det var bilar värda flera hundratusen. En myndighet kan alltså självsvåldigt klassa ett fordon som uttjänt och göra att det blir fastlåst. Det är den typ av agerande som oroar fordonsrörelsen.

Det finns många frågetecken i förordningen, och det som kanske är viktigast är Sveriges ställningstagande. En förordning implementeras direkt i medlemsstaterna när den genomförs. Det blir alltså myndigheterna som ska klassa det här, och när det finns så här många frågetecken kan man helt enkelt inte gå vidare med förslaget.

Historiska fordon ska vara undantagna, men det står också väldigt tydligt att det ska vara strikt skick på de historiska fordonen. De ska alltså vara i originalskick. Vi som är ute i samhället på somrarna vet allihop att det finns en och annan candylackerad bil som behöver repareras. Det är Cadillac 59:or med både candylack och luftfjädring som kanske blir avställda. Ska dessa bilar då tvångsskrotas utan rätt till ersättning? Det är faktiskt helt horribelt.

Romina Pourmokhtari borde som liberal stå upp för äganderätten, som är grundlagsfäst i Sverige. Också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter finns äganderätten fastställd, och den ska särskilt värnas. När man nu inför ett regelverk som möjliggör att en ägodel omhändertas utan rätt till ersättning måste alla säga nej. Det här är inte rimligt.