Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Regeringen har nu avslagit alla överklaganden som gäller Dåva-Skellefteå, vilket kan ses som en vinst för Västerbottens kustkommuner, för Region Västerbotten samt för hela resten av landet då Norrbotniabanan är en viktig länk för att bygga ihop hela landet. Det kan också ses som startskottet för det fortsatta bygget av Norrbotniabanan. Nu kan järnvägsplanerna vinna laga kraft på sträckan Dåva-Skellefteå.

Vi har dock kvar sträckan Skellefteå-Luleå, vilken också snarast behöver vinna laga kraft med tanke på den gröna industriomställningen som nu sker i norra Sverige. Hur lång tid ska arbetet med de järnvägsplanerna ta? Det har redan gått ett och ett halvt år sedan den nationella planen fastslog att järnvägsplanen skulle påbörjas och arbetet intensifieras.

Men avslagen på överklagandena för sträckan Dåva-Skellefteå är inte bara positiva för parterna i Västerbotten. Regeringen har inte tagit någon som helst hänsyn till ursprungsbefolkningen samerna i sitt avslag.

Delar av de krav som samerna ställde i sina överklaganden var egentligen rätt enkla att tillgodose, till exempel faunaövergångar. Den nya järnvägskorridoren blir ett hinder för renarnas vandringsväg. Faunaövergångar hade varit ett bra sätt att undvika det hindret.

Att bygga faunaövergångar är en i sammanhanget liten kostnad. Det handlar om övergångar som behöver passeras några gånger per år under vintern och våren. Var ligger problemet?

En olycka på vägen E4 eller järnvägen skapar betydligt längre stopp i trafiken än vad ett stopp för att flytta renar över spåret ett par gånger per år skulle innebära.

För mig är regeringens beslut att inte tillgodose samernas önskan om faunaövergångar obegripligt. Kusten blir helt avskuren för rennäringen.

Varför ville inte regeringen tillmötesgå dessa enkla krav från Sveriges ursprungsbefolkning?