Herr talman! Jag tackar statsrådet för svar på Denis Begics angelägna interpellation. Jag kommer möjligen att föregripa saker som statsrådet kommer att säga längre fram i interpellationsdebatten. Vi har hunnit med några vändor tillsammans i kammaren i dessa frågor.

Vi socialdemokrater menar att de åtgärder som Andreas Carlson räknar upp, även interpellationssvaret på Denis Begics fråga i dag, är otillräckliga. Vi föreslår en rad skarpa och omedelbara åtgärder för att möta en akut krissituation för bostadsbyggandet i Sverige, och vi har redan under kvällen haft flera debatter i ämnet.

Jag har egentligen två frågor som jag vill skjuta in i debatten.

Regeringen tycks göra bedömningen att även ganska små insatser här och nu för att få fart på bostadsbyggandet på något sätt skulle äventyra inflationsbekämpningen. Det är en argumentation som vi ofta hör. Då skulle jag vilja höra, lite djupare, resonemangen bakom att man samtidigt som man har det budskapet går fram med omfattande skattesänkningar som ökar de disponibla inkomsterna brett i samhället. Därmed höjs potentiellt vår konsumtionsförmåga, som eventuellt driver på inflationen. Varför är det en bättre prioritering att sänka drivmedelsskatten för mig och Andreas Carlson, i den mån vi har "fel" fordon, sänka plastpåseskatten, införa lyxrutavdrag och nu senast ge besked om sänkt skatt på kapitalinkomster på investeringssparkonton? Varför är det en bättre åtgärd i det här läget än att skjuta till medel till den typen av åtgärder?

Här kommer min nästa fråga. Bostadsministern signalerar att regeringen redan ser framför sig att inflationen har gått ned. Andreas Carlson har återkommande talat om en bredare verktygslåda. Regeringen står beredd att vidta flera åtgärder. Vilka skulle dessa åtgärder vara, och hur kommer det sig att man inte tar till dem redan i det här läget? Vi socialdemokrater försöker envetet hävda att det är oerhört angeläget att nu sätta in akuta åtgärder.

Jag vill knyta an till en av de frågor som Denis Begic tar upp i sin interpellation, nämligen frågan om boendesegregation - och här vänder jag mig till både Roger Hedlund och infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Jag konstaterar att en av de saker som Roger Hedlund säger sig vara stolt över är att man har lagt ned den utredning som hade gjorts om att få fram nya konkreta verktyg för att bekämpa boendesegregation. Det är ett allvarligt problem i Sverige, och den utredningen lade Tidömajoriteten ned.