Herr talman! Jag vill först ta ett ögonblick för att hedra minnet av de byggnadsarbetare som omkom förra veckan. Deras bortgång är en påminnelse om de verkliga människorna bakom de siffror vi diskuterar i dag. Mina tankar går förstås till deras familjer och nära och kära.

Tack, statsrådet, för svaret! Det är dock med en känsla av djup besvikelse jag måste konstatera att regeringens föreslagna åtgärder för att möta den akuta bostadskrisen är långt ifrån tillräckliga. Vi står inför en kris som kräver mer än bara ord - det krävs handling.

Regeringens förslag om att stimulera omvandlingen av kontorslokaler till bostäder och planläggning för kommuner med en total budget på 80 miljoner kronor är otillräckligt för att göra en verklig skillnad. Denna summa är en droppe i havet när den ska delas mellan 290 kommuner. Vi behöver en mer mångfasetterad strategi som inkluderar byggande av nya bostäder.

När vi ser Boverkets prognos för i år, som förutspår att endast cirka 27 000 bostäder kommer att påbörjas, vilket är en minskning med 55 procent jämfört med förra året, blir det uppenbart att regeringens nuvarande åtgärder inte är tillräckliga. För 2024 är prognosen ännu dystrare, endast cirka 19 500 bostäder. Detta är långt ifrån de 67 000 bostäder som behöver byggas.

Vi står inför en kris där varsel och konkurser ökar dramatiskt inom byggbranschen. Vi måste gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta liknande siffror som för oktober och november i år. Denna situation innebär inte bara uppenbara problem för bostadssökande utan kommer också att ha en starkt negativ påverkan på jobb och tillväxt. Sverige blir fattigare.

Den negativa utvecklingen drivs förstås av omvärldsfaktorer som kriget i Ukraina, hög inflation och stigande räntor. Men regeringens passivitet givet dessa faktorer är verkligen anmärkningsvärd. Det lilla man har uträttat har varit otillräckligt och framför allt i vissa stycken felaktigt. Det tydliga exemplet är avbrutna Sverigeförhandlingar och borttagande av investeringsstöd. Båda dessa beslut fattades i ett läge då vi var på väg in i en lågkonjunktur, och de har sannolikt starkt bidragit till den tvärnit som råder i bostadsbyggandet.

Det här är den värsta byggkrisen sedan 90-talet. Om ingenting görs kommer bostadskrisen att permanentas på en hög nivå för lång tid framöver. Konsekvenserna blir stora, och färre kommer att kunna flytta för att ta jobb eller utbilda sig. Det påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Färre unga kan flytta hemifrån. Våldsutsatta kvinnor kommer att stanna kvar i våldsamma relationer. Och regeringens svar på detta är 80 miljoner kronor att fördela på 290 kommuner. För mig är det inte seriöst.

Hur många nya bostäder, bostadsministern, förväntas byggas med den föreslagna stimulansen på 80 miljoner kronor? Hur många fler bostäder kommer att byggas med förslaget om ägarlägenheter? Hur många fler bostäder kommer att byggas med hjälp av det högre rotavdraget? Jag hoppas verkligen att statsrådet har siffror på det.

(Applåder)