Herr talman! Det är ingen som har påstått att det inte har gått några pengar alls till underhåll. Men måste det alltid vara så som ledamoten säger, att det inte var lika mycket som Trafikverket hade begärt? Det är ju inte någon slump att det ser ut som det gör om man konsekvent bygger på den underhållsskuld som förstås påverkar resenärer i hela vårt land. Man behöver inte färdas många mil på vare sig väg eller järnväg för att inse att vi har stora behov, och det är därför som regeringen har dragit i bromsen, lagt om växlarna och sagt att nu ska vi prioritera underhåll.

Jag uppskattar ansatsen, och jag uppfattar att vi kommer att kunna ha en bred samsyn kring detta framöver. Det handlar både om att prioritera underhållet med mer pengar och att använda dessa pengar på ett ännu mer effektivt sätt, och det är förstås positivt att Socialdemokraterna ser att näringslivet har en viktig del i det arbetet.

Just förebyggande underhåll, att göra underhållet tidigare och att till exempel använda ny teknik för att upptäcka var man kan underhålla långt innan en kontaktledning rivs ned är ju sådana saker som exempelvis svenska företag pekar på: Det finns teknik, och den behöver användas i större utsträckning. Detta ligger nu inom ramen för Trafikverkets uppdrag.

Jag ser fram emot det arbete som pågår i nära samverkan med olika aktörer för att vi ska få ett bättre fungerande järnvägsunderhåll i Sverige. Jag kan väl säga att behovet av att detta ska lyckas är uppenbart, herr talman.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.