Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag var ganska arg när jag skrev den här interpellationen, som bygger på en artikel i Göteborgs-Posten. Järnvägen mellan Göteborg och Stockholm ska stängas av ganska länge, och artikeln handlade om att man inte kan använda det trådbyteståg som skulle göra att det gick snabbare att reparera. Det beror på att det bara finns en aktör och att man skulle sätta marknaden ur spel om man använde den. Det gjorde mig ganska upprörd, och därför skrev jag interpellationen.

Vad är egentligen det viktiga? Är det viktiga att det är rättvist gentemot ett marknadssystem, eller är det viktigare att det är rättvist gentemot oss samhällsmedborgare - framför allt alla dem som ska pendla mellan Göteborg och Stockholm, som det ju handlar om? Det handlar även om alla de godstransporter som ska flyta på där.

Jag skrev den här interpellationen för att jag tyckte att vi behöver ha en diskussion i riksdagen om vad det egentligen är som är viktigt: marknad eller samhällsnytta. När vi diskuterar vad som är samhällskritisk infrastruktur behöver vi också titta på samhällskritisk infrastruktur, som vi har diskuterat tidigare i dag, och vad den marknadisering som vi har inom infrastrukturen egentligen gör. Ska vi verkligen ha en marknad för sådant som är samhällskritisk infrastruktur - är det så himla smart?

Man kan roa sig med att läsa olika rapporter, till exempel riksrevisionsrapporter sedan många år tillbaka där man diskuterar kostnadsökningar inom infrastrukturområdet. Man kan fundera på vad det egentligen är som driver kostnader inom infrastrukturområdet och ställa frågor kring det. Ett antagande kan då vara att systemet med upphandling driver kostnader. Vi vet också att man får ökade kostnader med detta i och med att det blir överklaganden och så vidare. Det driver alltså kostnader, tror jag, i det system som vi har.

Om vi nu tar järnvägen som ett exempel, vilket var upphovet till den här interpellationen, vet vi att Sverige har ett av världens mest avreglerade tågsystem. Häromdagen fick vi veta av Trafikverket att det nu är 52 aktörer inne i järnvägssystemet som ska slåss om alldeles för liten kapacitet.

Man kan, som statsrådet gjorde i svaret, säga att man har strukit det projekt som vi tyckte var väldigt viktigt och som handlade om att knyta ihop hela Sverige genom nya stambanor. Men är det egentligen rimligt att vi har så många aktörer inne i ett system som redan är för litet och att de dessutom ska slåss med upphandlingsregler, vilka kan vara orsaken till att vi har de stora kostnadsökningar som vi har?

Man kan fundera på om vi ska fortsätta att ha det här systemet. Vad är det egentligen som är viktigt? Det är den fråga som jag ville ställa till ministern och som jag inte har fått svar på. Är det viktigaste marknaden, eller är det samhällsnyttan?