Herr talman! Jag skrev den här interpellationen efter den 8 november, tror jag att det var, när det hölls ett informationstillfälle om riksdagens roll i krig eller krigsfara. Då hade vi också digitalt besök av Ukraina.

En av ukrainarnas viktigaste iakttagelser kring själva kriget var att reparationsberedskapen var en av de faktorer som gjorde att landet fortfarande fungerar någorlunda. I de utredningar som gjorts kan man se att i juni 2022, när kriget hade hållit på i några månader, hade ungefär 30 procent av transportinfrastrukturen skadats. Det gällde lokala vägar, motorvägar, nationella vägar och framför allt järnvägar, vilket såklart påverkar förflyttning av varor, människor, mat, medicin och sjukvård - för att inte prata om de intäkter som faller bort när gods inte kommer fram.

Det är alltså väldigt viktigt att ta vara på det Ukraina säger till oss att göra. Vi ska identifiera, skydda och säkra den kritiska infrastrukturen. Det är bra att det arbetet har påbörjats.

Ukrainarna lyfte också fram vikten av tillgång till reservdelar. Jag vill fråga statsrådet hur det ser ut i Sverige. Pandemin lärde oss ju när gränserna helt plötsligt stängdes att det då kanske inte är så enkelt att få in eller ut gods över det egna landets gränser. Hur ser det egentligen ut med tillgången till reservdelar och komponenter? Lagerhållning har kanske inte varit prioriterat i något land de senaste årtiondena, och med tanke på det behöver vi nog fundera på hur lagerhållningen ska se ut för att vi ska ha en god reparationsberedskap.