Fru talman! Andreas Carlson pratar om 10 miljarder kronor som skulle ha gått till skolan eller polisen. Samtidigt kan man ge 12 miljarder till de rikaste i avdrag och 4 miljarder till bostadsbidrag. Man ger gärna pengar till de rikaste, men när det gäller att finansiera byggande av bostäder eller att satsa pengar på hyresrätter är det alltid ett problem.

Politik ska göra skillnad och skapa positiva förändringar i människors liv. Men förändring kräver både att rätt politiska beslut tas och att tillräckligt med resurser avsätts för att genomföra reformer som leder framåt.

Det handlar om ett vägval. Det finns två vägar att välja mellan.

Du som lyssnar på detta kan ställa dig den enkla frågan: Vilket samhälle mår du bäst av? Vill du ha ett samhälle med kollektiva bestraffningslagar för oskyldiga hyresgäster, lagar som gör det lättare att vräka både barn och kvinnor som misshandlats av sina män, marknadshyror för de fattigaste, pensionärer som inte längre klarar av att betala sin hyra, och ökad hemlöshet och fattigdom samtidigt som miljardbeloppen från skattebetalarna fortsätter strömma in till de rikas bostäder?

Eller vill du ha ett samhälle med lika lagar för alla, nollacceptans för vräkning av barn och större skydd för hyresgäster i allmänhet och för misshandlade kvinnor i synnerhet, ett samhälle som säger benhårt nej till marknadshyror för att pensionärer och andra inte ska behöva vräkas från sina hem bara för att hyresbolagen ska tjäna ännu mer pengar och ett samhälle där låginkomsttagare slipper bekosta de rikas nya kök?

I så fall vet du vilken väg du ska ta. Det är detta Vänsterpartiet står för.

Det är viktigt att vi ser bostaden som en rättighet. I dessa dagar ser vi bostaden som en handelsvara. Det är någonting som Vänsterpartiet aldrig kan ställa sig bakom.