Fru talman! Det påstås felaktigt att regeringen och jag skulle ha glömt hyresrätten. Ett av förslagen jag lyfte fram i mitt svar och som en utredare jobbar med gäller just hyrorna för nyproducerade lägenheter, så kallade presumtionshyror, och hur de ska kunna ändras i syfte att skapa goda förutsättningar för att bygga nya hyresbostäder.

Jag har också god kontakt med Hyresgästföreningen. När jag för ett tag sedan samlade branschen och bjöd in ett stort antal aktörer var förstås Hyresgästföreningen inbjudna. De nämnde dock att det inte var lika självklart för den förra regeringen.

Så nej, jag har inte glömt hyresrätten. Tvärtom behöver vi fler bostäder i olika upplåtelseformer som passar olika önskemål och olika behov i livets olika skeden. Men vi har nu en hög inflation och är i en lågkonjunktur. Det är omvärldsfaktorer som inte är så lätta att påverka för någon regering. Desto viktigare är det då att hålla nere inflationen, att de åtgärder som vidtas inte riskerar att elda på inflationen och att komma fram med de strukturreformer som behövs för att korta ledtider, tillgängliggöra byggbar mark och förenkla och förbättra regelverk.

Det finns inte en enkel lösning, en quickfix. Bostadsbristen kan inte lösas med kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet, som investeringsstödet var konstruerat och som det ofta blir.

Hyresgästföreningen lät ett konsultföretag göra en undersökning som visade att 40 procent av investeringsstödet gick till bostäder som skulle ha byggts ändå. Det motsvarar 10 miljarder kronor. I ett tufft ekonomiskt läge skulle 10 miljarder kronor gå till bostadsbolag som ändå hade byggt bostäderna. Det är 10 miljarder som hade kunnat gå till skolan, till vården, till fler poliser eller till andra viktiga åtgärder. Det var därför regeringen i ett mycket tufft ekonomiskt läge var tvungen att prioritera och att avveckla detta investeringsstöd med låg träffsäkerhet på ett ansvarsfullt sätt.

Den avslutande frågan var om Andreas Carlson kommer att fortsätta på samma väg som nu. Om man ska tolka den vägen som ett metodiskt och hårt arbete för att ta tag i de strukturproblem som vi kanske behövt ta tag i för länge sedan är svaret ja. Om det är att fortsätta driva en ekonomisk politik som tar ansvar i ett tufft läge och som inte driver på utan snarare dämpar inflationen är svaret ja. Om frågan är om förslag tas fram för att dämpa effekterna för de allra mest utsatta hushållen och för att rädda en del jobb i sektorn är svaret ja.

Jag har gärna dialog med riksdagens olika partier. Vi har dock en majoritet bakom regeringens politik i Sveriges riksdag. Det viktiga nu är att komma till skott och komma fram med de förslag till strukturreformer och åtgärder som egentligen alla ganska länge har sett behöver komma på plats. Behovet av dessa märks extra tydligt i den tuffa ekonomiska situation som vi är i nu, men det är alltid lika rätt att prioritera dem. Det finns inga genvägar, fru talman. Vi behöver ta ansvar i en svår tid för Sverige.