Fru talman! Vänsterpartiet är långt ifrån ensamma om kritiken. I princip hela branschen skriker efter åtgärder, och det är ekonomiska incitament som står högst upp på önskelistan. Mest skriker man från hyresgästernas sida eftersom regeringen helt tycks ha glömt bort hyresrätten. Hyresrätten är en stor och viktig upplåtelseform i vilken det bor 3 miljoner hyresgäster i vårt land. Det är inte en liten marginell upplåtelseform som högern kan lyfta fram när de letar boende för socialt utsatta hushåll.

Låt mig citera en rad samhällsaktörer. Två privata bostadsjättar, Heimstaden och Veidekke, kallade förslaget om ett höjt rotavdrag "en besvikelse" när det presenterades i samband med regeringens budget. Veidekke sa att de "hoppas att regeringen återkommer före budgeten med någon typ av riktad åtgärd för att stimulera tillgången till kapital eller som sänker kostnaderna så att byggkalkylerna kan gå ihop".

Men senast i går fick Veidekke än en gång konstatera att man är extremt bekymrad över den närmast totala politiska handlingsförlamning som råder. Även Hyresgästföreningen pekar på regeringens ensidiga fokus på ägare och säger att ett utökat rotavdrag inte kommer att få byggkalkylerna att gå ihop, inte kommer att bidra till upprustningen av 200 000 hyresbostäder och inte kommer att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden.

Även fackförbundet Byggnads anser i sin tur att regeringens förslag är "under all kritik" och säger: "Det behövs rejäla satsningar som faktiskt gör skillnad här och nu." De vill att regeringen "återinför och utvecklar investeringsstödet samt kompletterar investeringsstödet med förmånliga bygglån mot att en lägre hyra sätts".

I dag kan vi alla konstatera att även Riksrevisionen är kritisk och ger regeringen bakläxa. I morse meddelade Riksrevisionen att man rekommenderar regeringen att minska rotavdraget. Avdraget innebär en nettokostnad för staten på drygt 8 miljarder kronor, och enligt Riksrevisionen är det kort och gott helt enkelt inte tillräckligt effektivt.

Jag kan inte uttrycka mig mycket tydligare än vad branschen och sakkunniga gör. De förslag som regeringen lagt fram är pinsamma och ett fiasko. Alla i sektorn säger det.

Men för regeringen och Andreas Carlson verkar det inte spela någon roll hur djup krisen blir. Tiden går, och det blir allt tydligare att någon finansiell stimulans för bostadsbyggandet inte kommer att komma från denna regering. Under tiden fortsätter det akuta läget att eskalera. Ungdomar har fortfarande ingenstans att bo. En allt större andel av befolkningen är hemlös. Flera barn vräks. Samtidigt fortsätter hyrorna att öka i en vansinnig takt, trots att fastighetsbolagen haft decennier av välmående tider. Nu ska hyresgästerna betala för deras räntehöjningar och för alla renoveringar som uteblev under de goda åren. Människor blir allt fattigare, och de svenska hushållens höga skuldsättning skapar stora problem.

Det jag är ute efter är hur vi löser den här krisen. Var är handlingskraften? Var är lösningarna på de specifika problem som vi möter i dag? Eller har alla de här samhälls- och byggaktörerna fel när de säger att de inte ser några bra och effektiva lösningar, åtgärder eller reformer? Den kritiken delar Vänsterpartiet. Har vi alla fel och Andreas Carlson rätt?

Frågan är: Kommer Andreas Carlson och den här regeringen att lyssna på kritiken och vara självkritiska? Kommer de att sätta sig ned tillsammans med oss andra och försöka hitta lösningar som är effektiva? Eller kommer Andreas Carlson att fortsätta på samma väg som nu?