Fru talman! Ja, näringslivet satsar på Sverige nu. Frågan är varför vår nuvarande regering inte verkar vara så intresserad av att möta de behov som skapas i relation till den utvecklingen.

Det är bra att man tittar på Norrbotten och Västerbotten. Men har man missat vad som händer i kommuner som Östersund, Timrå och Ludvika, de etableringar och expansioner som sker i våra kommuner? Samordnande funktioner för statliga insatser behövs även hos oss.

Men tillbaka till bostäderna. Bostadsbyggandet kraschlandar, och regeringen ser på. Var är handlingskraften? Var är bostadspolitiken? Jag ser inte den.

Jag upprepar det jag sa i mitt första inlägg: Vi har inte tid att vänta ut det här och hoppas på att det vänder om några år. Då kan det vara för sent. Vi har verkligen inte råd att låta de här investeringarna hamna i andra länder, där vi kan se att staten kliver in på banan.

Vår regering kan ju göra saker. Man kan stimulera bostadsbyggande. Man kan genomföra verkningsfulla åtgärder för infrastrukturen så att företag kan exportera sitt gods och människor kan pendla till jobbet. Man kan tillföra tillräckliga medel till kommuner och regioner så att man inte behöver skära ned på exempelvis sjukvården samtidigt som behoven ökar. Varför gör man inte det?

Fru talman! Min bild är att man helt enkelt har en ideologisk inriktning som handlar om passivitet - att staten inte ska göra så himla mycket. Man vill minska på det samhälleliga åtagandet så att man kan sänka skatterna och öka klyftorna i landet.

Den här högerregeringen verkar inte anse att gemensamma problem bäst möts med gemensamma lösningar. Eller också anser man att kraschen i byggsektorn och bostadsbristen inte är gemensamma problem. Det blir ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle.

Problemet för regeringen är ju att detta också leder till sämre konkurrenskraft och minskad investeringsvilja i vårt land. Det blir ju uppenbart skevt. Här vill näringslivet skapa hur många nya jobb som helst. Omställningen som på många sätt skulle kunna innebära oro för att jobb ska försvinna leder till det motsatta i Sverige. Men det funkar inte; det går inte ihop om staten drar sig tillbaka. Risken är att investeringarna hamnar i andra länder. Vi kan inte stå och rulla tummarna.

Det är bra att regeringen vill få fram mer byggbar mark. Men hur ska vi få igång själva byggandet? Ränteläget och avskaffade stöd för byggande gör att få vågar ta den risken just nu, och jag tror att det är här skon klämmer. Det är här som regeringen så tafatt står vid sidan om och låter byggbranschen halka omkull. Det handlar om prioriteringar i slutänden.

Vi kan stå här och tjåla hur länge som helst om olika processer och det ena och det andra. Det finns positiva saker i det där, men byggandet står nästan stilla och folk blir uppsagda. Och det går att göra någonting åt detta. Frågan är varför vår regering avstår.