Fru talman! Till ledamoten Hedlund kan jag säga att Norrbotniabanan fanns med i nationell plan ända fram till 2006. Sedan fick vi en alliansregering, och då försvann den. Den hade varit klar nu, för länge sedan. Från början var den inte heller uppdelad i två delar, utan den skulle gå hela vägen. Tyvärr stannade den i Umeå, men nu rullar det på igen. Nu har regeringen också beslutat så att de överklaganden som var lagda är borttagna.

När det gäller statsrådets svar och koppling till strandskyddet blir det både lite lustigt och tyvärr lite patetiskt. Tidöpartierna röstade ju här i kammaren bort det förslag som Socialdemokraterna och Centern hade, som faktiskt hade möjliggjort ett strandnära byggande i stora delar av landet. Det röstade man bort. Och nu kommer man här, flera år efteråt, och ska utreda frågan på nytt. Det är ju beklämmande. Det fanns ett förslag. Det är bara att lägga fram det igen, så kan vi fatta beslut här i kammaren igen.

När det gäller bostadsförsörjningen och finansieringen är jag helt övertygad om att vi behöver titta på nya affärsmodeller tillsammans.

Kan statsrådet vara intresserad av att ge Skellefteå i uppdrag att tillsammans med staten pröva nya affärsmodeller som främjar ett grönt, socialt hållbart byggande?

Vi behöver i den gröna industriella omvandlingens spår bostäder som är långsiktigt hållbara. Det som byggs nu, med barackboende, skapar bara nya konflikter. Det är ingen långsiktigt hållbar lösning för bostadsförsörjningen. Det behövs riktiga bostäder i Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna.

Som jag inledde med är särskilt Kiruna och Gällivare behäftade med andra hinder. Olika riksintressen där lägger hinder i vägen.

Det finns i dag projekt som skulle kunna gå igång omedelbart, men i stället har vi ökad arbetslöshet i byggsektorn och i småhusindustrin och ökade varsel och konkurser samtidigt som vi har ett stort behov av nya bostäder på flera platser. Det här måste gå att kombinera.

Statsrådet är också inne på det som gäller inflationen. Jo, visst är den ett bekymmer. Men nu kommer väldigt tydliga siffror på att den är på väg ned. Regeringen behöver skicka signaler om att vi ser att den här skutan är på väg att vända, att vi faktiskt kommer att få en sjunkande inflation och att de projekt som kan gå igång borde kunna gå igång. Men här behövs det också att staten är med och tar en del av ansvaret. Det är orimligt att lägga hela ansvaret för samhällsomvandlingen på enskilda kommuner.