Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Ljuset kommer, som alla vet, från norr. Vi i Ludvika är med och tänder lampan. 120 år av världsledande industri inom energiöverföring fortsätter nu i Ludvika. I Grängesberg, där jag bor, uppfanns den moderna överföringstekniken. Det är i dag otänkbart att föreställa sig vårt samhälle utan det enorma tekniksprånget.

Fru talman! 147 miljarder kronor är den största exportordern i svensk historia. Det är en av flera mångmiljardordrar till Hitachi Energy i Ludvika de senaste åren. Den senaste jätteordern består av teknik utvecklad i Ludvika som ska levereras till vindkraftsparker i Nordsjön utanför Tyskland och Holland. Ungefär 12 miljoner människor kommer genom denna enskilda order att förses med grön energi. Tekniken bidrar i allra högsta grad till den globala omställningen.

Men som Fredrik på HVDC i Ludvika sa handlar det i slutändan om skruv och mutter. Ett jobb ska göras. I dag är det ungefär 3 500 personer som jobbar på fabriken i Ludvika. Nu anställer man tre nya om dagen. Det var drygt 800 nya förra året och ungefär 1 000 nya i år. Bedömningen är ytterligare 1 000 år 2024. Detta sker här och nu, och det är en gigantisk utmaning för en kommun med drygt 27 000 invånare.

Rekrytering och nyanställningar innebär förhoppningsvis betydligt fler boende i Ludvika och närliggande kommuner. Men för att det ska gå att möta utmaningen behöver Ludvika, precis som andra industriexpansiva kommuner, ett statligt agerande i praktiken. Minst 500 nya bostäder måste byggas inom en treårsperiod. Både allmännyttan och privata aktörer är i behov av stöd för att starta tillräckligt många byggen snabbt. Lokala krafter gör så gott de kan, men de räcker inte hela vägen.

För vår kommun är behovet av stimulanser beräknat till omkring 100 miljoner kronor. Men bostadsministern levererar ungefär 1 ½ promille av detta till Ludvika i form av att en planarkitekt kan hyras in på deltid. Pengarna kan inte användas till faktiskt byggande. Det duger inte, fru talman. Näringslivet satsar, men staten bromsar.

Vi socialdemokrater har flera förslag på vad som kan göras, bland annat att införa en statlig byggstimulans som kan riktas till mindre orter med stora industrietableringar och expansioner. Vi föreslår statliga byggkrediter för att sänka investeringskostnaderna och den finansiella risken. Förslagen finns, men det verkar saknas handlingskraft.

Näringsminister Ebba Busch besökte Ludvika för några veckor sedan, och det är vi glada för. I en intervju med Aftonbladet pratar hon om samhällsbygge och om statens roll. Men i svaret från Andreas Carlson på min interpellation beskrivs ingenting av detta. Regeringen levererar inga som helst pengar till faktiskt stöd för faktiskt byggande. Jag håller med Andreas Carlsons partiledare om att det behövs ny politik för att möta behoven. Frågan är om det här var tomma ord. Vi ser inte stimulanserna. Konkurserna står som spön i backen. Folk får gå hem, och viktiga bostäder byggs inte.

Vi har fått en stat som drar sig tillbaka. Och, fru talman, vi har inte tid och vi har inte råd med den typen av passivitet.