Fru talman! Jag vill inleda med att tacka ledamoten Eriksson Falk för interpellationen och engagemanget, som delas av övriga ledamöter som är med i debatten. Jag delar också engagemanget vad gäller trafiksäkerhetshöjande åtgärder. I mitt svar redogjorde jag för att det är viktigt att fortsätta arbeta för att höja trafiksäkerheten i Sverige. Det arbetet är på intet sätt färdigt utan kommer förstås att vara en prioritet i arbetet med nästa nationella plan.

Jag har fått information om att väg 56 under lång tid varit olycksdrabbad. Redan under 1980- och 1990-talen genomfördes smärre förbättringar i form av kurvrätningar och sidoområdesåtgärder. Väg 56 har dock låg standard och är krokig och smal med bitvis dåliga siktförhållanden. Det finns ett flertal korsningar utmed sträckan, och de flesta fastigheter har direktutfarter mot vägen som även utgör en barriär för oskyddade trafikanter.

Väg 56 är också en viktig länk för tung trafik. Cirka 30 procent av trafikflödet är tung trafik. Generellt ligger andelen tung trafik runt 10 procent på den här typen av väg, vilket illustrerar det ledamöterna varit inne på i sina inlägg. Därtill är vägens bredd och geometri av låg standard, och den har ett förhållandevis högt antal allvarliga olyckor i förhållande till trafikmängden.

Fru talman! Som jag redogjorde för i mitt svar har jag också fått information om att Trafikverket har planerat trafiksäkerhetshöjande åtgärder de kommande åren på väg 56. Man nämner mitträfflor och även att komplettera det befintliga utbudet av kameror för automatisk hastighetsövervakning.

Hastigheten är ju den faktor som har störst betydelse för hur allvarliga följder en trafikolycka får och också om trafikolyckor uppstår. Det är alltså väldigt viktigt, innan åtgärderna är på plats, att hålla sig till hastighetsbegränsningarna med tanke på vägens standard. Jag vill förstås uppmana alla som följer debatten och som känner till förhållandena utmed den här vägen att göra det.

Väg 56 kommer även att asfalteras om 2024-2025.

De åtgärder som ledamöterna efterfrågar ligger inom ramen för bedömningarna inför arbetet med nationell plan. Jag förstår ledamoten Hedlund, som var inne på att man skulle vilja ha en tydligare vink från regeringen. Men arbetet fungerar ju inte så, fru talman, utan sker på ett mycket strukturerat och ordnat sätt där inriktningsunderlaget är första steget. Därefter kommer samarbetspartierna att förhandla och komma överens om principerna för infrastrukturpropositionen. Den är numera del av det uppdaterade Tidöavtalet, och där kommer det att finnas en fortsatt dialog mellan våra partier.

När det kommer till arbetet med inriktningsunderlaget rapporteras det från Trafikverket i mitten av januari. Därefter kommer det att gå ut på remiss. I det arbetet eftersträvar regeringen förstås en god dialog med kommuner och regioner i processen. Det kommer att finnas goda möjligheter att spela in prioriteringar och önskemål i såväl remissvar som remissmöten som kommer att hållas kring Trafikverkets underlag.

Jag avstår från att gå in i diskussionen som rör de regionala prioriteringarna som också förekommer i den här debatten men vill säga att det är väldigt viktigt för regeringen att få ett så bra underlag som möjligt. Ett medskick är att kommuner och regioner gärna får samordna sig kring gemensamma prioriteringar. Det underlättar för regeringen att fatta väl underbyggda beslut.