Fru talman! Jag beundrar ledamoten som verkar tro att hon vet bättre än de expertmyndigheter vi har i Sverige. Jag har konstaterat att de expertmyndigheter vi har på detta område är bäst skickade att besluta om vilka zoner som ska ses som smittade zoner och inte, utifrån det allt övergripande målet att bekämpa och utrota denna smitta så att vi inte får ännu större områden som begränsas.

Jag är ganska övertygad om att vi hade haft en helt annan diskussion här om jag som landsbygdsminister hade gått in och sagt: Nu minskar vi zonen. Jag kör över myndigheterna som är anställda för att vara experter på just sådana här händelser. Diskussionen skulle bli en annan om jag som minister skulle gå in och överpröva deras beslut eller om regeringen fattade ett beslut om att undanta områden mot expertisens rekommendationer.

Jag kan återigen konstatera att vi har gjort ett fantastiskt arbete med att begränsa denna smitta. Jag vill också återigen peka på vilka ovärderliga insatser som gjorts från myndighetssidan och inte minst från civilsamhället.

Vi har den lagstiftning vi har, och jag följer detta oerhört noga. Det är ännu i sin linda. Det är fortfarande många som inte har ansökt, och det pågår diskussioner om vilka som har rätt till ersättning och vilka som inte har det. Lagstiftningen är dock relativt tydlig: Den som är direkt berörd har också rätt till ersättning och ska då ansöka om det hos Jordbruksverket.

Jag hoppas att denna smitta kan utrotas och snart vara ett minne blott så att tillståndet i hela restriktionsområdet kan återgå helt till det normala.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.