Herr talman! Tack för nya frågor, Åsa Eriksson! Det är självklart att vi bryr oss. Men jag tror också att ledamoten har koll på lagstiftningen och vet vilken som är behörig myndighet. Och jag tror inte att politiker ska gå in och detaljstyra över sådant som det finns expertkunskap om i olika myndigheter.

Precis som ledamoten säger har myndigheterna i en samlad bedömning gjort ett väldigt bra arbete. Självklart har regeringen sett till att vara uppdaterad om i princip varje steg som har tagits. Vi har naturligtvis haft en mycket tät dialog med de berörda myndigheterna och även med frivilligorganisationer, till exempel Svenska Jägareförbundet, som har gjort en ovärderlig insats i arbetet på plats på marken. Utan jägarnas engagemang hade vi troligtvis inte kunnat göra de lättnader som vi nu har gjort historiskt snabbt i ett internationellt perspektiv.

Man kan dock inte underlåta att konstatera att utan de kraftiga åtgärder som vidtogs initialt i förloppet skulle situationen ha kunnat se betydligt värre ut. Det är påtagligt ansträngande för människor boende i både Fagersta och Norberg och i det område som är smittat; det råder det ingen som helst tvekan om. Det är också självklart att detta påverkar och ställer till det för enskilda näringsidkare. Det gör det.

Men vi har också en lagstiftning som reglerar hur ersättningen ska betalas ut. Alla som ser sig som direkt berörda av de restriktioner som staten har lagt på området ska därför ansöka om ersättning hos Jordbruksverket. All denna information finns tydligt beskriven på Jordbruksverkets hemsida.

Det är svårt att säga hur stora effekterna blir för skogsbruket när vi nu har kunnat lätta på restriktionerna. Det beror på hur långvariga restriktionerna totalt sett blir. Men sedan lättnaderna gjordes den 30 november befinner sig nu en stor del av skogsbruket utanför den smittade zonen, vilket måste ses som positivt.