Herr talman! Först vill jag ge en stor eloge till Jordbruksverket och SVA, som föredömligt har vidtagit snabba och relevanta åtgärder för att minska smittan och effekterna av utbrottet av svinpest i Fagersta och Norberg.

Jag tror att jag talar för oss alla som bor i Fagersta och Norberg när jag säger att vi är imponerade över hur fort det gick, hur snabbt man fick fram utrustning och hur bra informationsmöten man har haft. På många sätt har myndigheten arbetat föredömligt, och det vill jag tacka för.

Men, herr talman, sedan vill jag också ge en beskrivning av hur det är att leva i det som nu kallas för en smittad zon, som alltså omfattar precis hela Fagersta kommun och ungefär 97 procent av Norbergs kommun. När man kör in i våra kommuner möts man av stora gula skyltar där det står: Stopp! Smittad zon. Det gäller alltså också utanför det instängslade kärnområde där de smittade vildsvinen har hittats.

Herr talman! Jag har inför debatten dels pratat med mina grannar i Karbenning, dels ställt frågor till företag och föreningar som är verksamma i de båda kommunerna och givetvis pratat med Fagersta kommun och Norbergs kommun.

Den sammantagna bilden är att alla är helt inställda på att bidra till att svinpesten inte sprids. Det är jätteviktigt. Vi tar gärna ansvar för hela landets grisproduktion så att inte pesten ska sprida sig, men vi förväntar oss att staten är med och hjälper till och ger oss ersättning för det som vi inte kan göra. Och där finns en stor frustration över bristen på stöd, dialog och ersättningar.

Herr talman! Låt mig ge några exempel. Eftersom skogsbruk är helt förbjudet i våra kommuner sedan den 7 september drabbas skogsägare och andra som har verksamhet i skogen mycket hårt. Skogen är som bekant en viktig verksamhet för oss i Bergslagen. Pågående avverkningar kan inte slutföras, virkesvärde går förlorat och barkborreproblematiken förvärras eftersom man nu lämnar virke kvar i skogen. Företag och personal har fått kostnader för stillestånd och sanering och planerade skogsvårdsåtgärder som markberedning och röjning har fått avbrytas. Hur tänker regeringen kompensera för allt detta?

Herr talman! AB Karl Hedin Sågverk, som har tre sågar i området, har som en direkt konsekvens av den minskade inleveransen av timmer ett produktionstapp på ungefär 10 procent. Företaget bedömer att det motsvarar ett täckningsbidrag på 4,6 miljoner kronor per månad. Kommer regeringen att se till att de kompenseras för det?

Om totalstoppet på skogliga åtgärder inom det som kallas smittad zon fortsätter kommer sågverken att tvingas minska sin produktion och varsla personal. Det blir problematiskt att sysselsätta maskinlag och skogsvårdsentreprenörer. Besöksnäringsföretag står utan jobb när kunderna inte vågar besöka det som kallas för smittad zon. Arbetslösheten i norra Västmanland kommer alltså att öka.

Herr talman! Att utbrottet av svinpest kräver restriktioner förstår vi alla. Frågan jag ställer mig är vem som avgör balansen mellan konsekvenserna i förhållande till nyttan av restriktionerna.

Jordbruksverket ska, enligt statsrådets svar på min interpellation "införa de förbud och restriktioner som behövs för att säkerställa att risken för spridning av sjukdomen minimeras". Vem avgör balansen? Har regeringen delegerat den bedömningen till myndigheten, eller bryr sig regeringen inte alls om norra Västmanland?

(Applåder)