Herr talman! Tack, minister Kullgren, för svaret på jätteviktiga frågor kopplade till Sveriges landsbygders utveckling utifrån det europeiska perspektivet men givetvis framför allt utifrån det svenska perspektivet i den kontexten.

Ministern tog upp en hel del som är kopplat till infrastruktur, vilket gjorde att jag fann stor anledning att ta möjligheten att delta i debatten. Ministern pekade på underhållet och behovet av att öka detta och beskrev också hur den nuvarande Tidöregeringen har lagt ökade resurser på att underhålla vägar, inte minst enskilda vägar.

Jag skulle vilja fråga ministern något ytterligare kopplat till detta. I en rapport som Svenskt Näringsliv har tagit fram talas det om hur underhållsskulden för Sveriges vägar och järnvägar påverkar näringslivet. I rapporten, som presenterades i mars i år, lyfter man fram att standarden på en hög procent av vägarna i det svenska vägnätet sjunker.

Man skulle behöva lägga 10 miljarder kronor per år på vägar och järnvägar för att beta av underhållsskulden, och då är 300-400 miljoner inte särskilt mycket. Av denna anledning skulle jag vilja fråga ministern hur han ser på möjligheten att i arbetet framöver verkligen jobba med underhållsskulden så att den betas av på ett bra sätt. Det handlar också om att arbetspendlare och gods ska komma fram. Detta har regeringen och ministerns departement lyft fram vid många olika tillfällen. Bland annat åkerinäringen ser mycket stora problem när det gäller hur de ska få fram godset. Och det är oerhört viktigt för våra svenska landsbygder, eftersom mycket av produktionen i svenska landsbygder är där för att man vill ha den där. Det är då otroligt viktigt att vi tar det politiska ansvaret för att se till att infrastrukturen fungerar på ett sådant sätt att det blir möjligt att fortsätta utveckla konkurrenskraften.

Det förvånar mig att landsbygdsministern svarar att det inte kommer någon landsbygdsproposition förrän 2026. Det var bara några år sedan Landsbygdskommittén lade fram 75 punkter som man var enig om var vad Sveriges landsbygder behövde. Kan inte landsbygdsministern se att vissa frågor ändå skulle behöva lanseras lite tidigare, för landsbygdens skull och för konkurrenskraftens skull, än lanseras inför ett valår?

Ministern lyfte fram vägunderhållet och till och med de enskilda vägarna där man lyfter fram att det tillförs 100 miljoner i extra stöd.

Sedan finns det ett antal andra delar i regeringens politik som blir kontraproduktiva, inte minst till exempel förslaget om en ökad gruvskatt. Man kan fundera över detta. Många av våra enskilda vägar är grusvägar. På vilket sätt anser ministern att det kan främja utvecklingen i våra landsbygder att man ger med ena handen men sedan tar tillbaka med den andra handen?

Framför allt undrar jag hur vi kan beta av underhållsskulden, och varför man ska vänta till 2026 när landsbygden behöver så mycket mer på betydligt kortare sikt för att det ska fungera ännu bättre för hela Sveriges konkurrenskraft.

(Applåder)