Herr talman! Jag vill återknyta till mitt tidigare anförande och lyfta fram personer med funktionsnedsättningar. Jag tänkte kort berätta om ett samtal jag hade häromdagen med en kvinna. Jag kallar henne Anna.

Anna berättade för mig att hon hade varit hemmasittare på grund av att skolan inte fungerade för henne, av en massa olika skäl. Hon hade varit hemma ganska länge men så vågade hon sig iväg till ett studieförbund och gick en kurs. Det gav henne förnyat självförtroende, och på kuppen insåg hon att hon också var ganska bra på att måla. Hon fick alltså med sig både kultur och självförtroende på vägen in i utbildningen. Hon gick vidare till en folkhögskola, och nu är hon inte längre ensam. Hon har fått ut väldigt mycket av detta.

Jag tänker att det här bara är en av alla bilder av vikten av folkbildningen och att det inte går att ställa utbildning och folkbildning mot varandra. De är viktiga för att de fyller en funktion för alla.

Statsrådet pratar mycket om prioriteringar, och det är självklart viktigt. Det vi socialdemokrater gör är att prioritera utbildning i olika former men också till exempel välfärd. Det är väldigt viktigt för att hjälpa människor att hitta ut och att hitta sina bästa förmågor.

Jag vädjar än en gång till statsrådet om svar. Vad tänker statsrådet om människor med funktionsnedsättningar och hur de ska hitta in i samhället om så mycket av studieförbundens verksamhet läggs ned?

(Applåder)