Herr talman! Jag vill också säga tack till Linus Sköld för att han återigen väcker den viktiga frågan om folkbildningen.

Jag studsade också när jag hörde svaret, framför allt det här: "Regeringen föreslår därför att nivån på statsbidraget till studieförbunden stegvis justeras till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning."

Det kan man såklart tycka att man ska prioritera, men med tanke på det som Linus Sköld säger och det som Isak From precis sa måste jag ändå fundera på och ställa frågan till statsrådet om han över huvud taget är medveten om den betydelse som just studieförbunden har i varenda kommun i vårt land - till skillnad från all annan utbildningsverksamhet, som också folkhögskolan hör till.

Är statsrådet medveten om den skillnad som studieförbunden gör för föreningslivet i hela vårt land? Det är inte bara för föreningslivet inom studieförbunden utan för alla medlemmar och funktionärer som man utbildar. Inom olika idrottsföreningar, inom handikapprörelsen, mer eller mindre inom allting är det studieförbunden i alla våra kommuner som är med och utbildar.

Är statsrådet medveten om den betydelse som Isak From alldeles nyss nämnde, som handlar om landsbygden? Där är studieförbunden den mötesplats som finns på väldigt många orter. Det finns inga andra mötesplatser. Det är där man ses. Det är studiecirkeln som gör att man möter andra människor. Man gör det på bygdegården där man bor. Man gör det kanske till och med på äldreboendet där man bor om man bor långt från stan.

I dag finns det som jag sa studieförbund i alla kommuner. Det kommer det inte att göra i framtiden. Därför är frågan som lyfts fram här om skillnaden mellan stad och land oerhört viktig.

Studieförbunden är också viktiga för kulturen. På många ställen runt om i vårt land är det studieförbunden som är kulturen. Det finns inget annat. Möjligtvis finns det en bio som visar film någon gång då och då, men det som handlar om kultur i övrigt är det studieförbunden som kommer och gör.

För väldigt många av våra medmänniskor som har funktionsnedsättningar är studieförbunden också oerhört viktiga som mötesplatser och som möjliggörare att delta i samhällslivet.

Det här vill jag ställa en fråga om till statsrådet. Har statsrådet över huvud taget tänkt på alla dessa människor som nu har nämnts när man bestämt sig för att ta bort en tredjedel?

(Applåder)