Herr talman! Jag tackar Matilda Ernkrans för frågorna.

Jag delar inte riktigt uppfattningen att dramatiken handlade om att EU inte enades. Jag var på plats. Det historiska beslut som vi faktiskt kunde enas om och det besked som vi enhälligt lyckades fatta beslut om - som ukrainarna har bett om ända sedan krigsutbrottet, eller egentligen, som jag nyss sa i mitt anförande, ända sedan händelserna på Majdan för tio år sedan - är att Ukraina ska få bli medlemmar i EU någon gång. Det kommer inte att ske i morgon, utan det kommer att ta sin tid. Men de har gjort enorma framsteg under detta år sedan krigsutbrottet. Det är ett historiskt beslut och ett väldigt viktigt besked. Det var också det som president Zelenskyj talade mycket om i sitt anförande på Europeiska rådet.

Jag delar alltså inte uppfattningen att fokus handlade om att man inte enades. Sedan beklagar jag att man inte kunde enas. Det är allvarligt. Det håller jag med om. Man bestämde då att 26 medlemsstater skulle fatta beslut om denna deklaration och om att vi är överens. Nu handlar det om att hitta en lösning framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 14-15 december

Det är tidskritiskt fortfarande - absolut. Och man ska fatta beslut så fort som möjligt under nästa år. Det besked som vi nu har fått är att detta ska ske den 1 februari. Och jag skulle vilja påstå att det är tillräckligt med tid för att vi ska kunna fortsätta stödja Ukraina.

Hur agerade statsministern för att driva på för att nå en överenskommelse? Det handlade framför allt om att vi hela tiden, ända sedan det i juli togs beslut om förslaget om betydelsen av att nå en överenskommelse om en Ukrainafacilitet och ända fram till natten till fredagen, har drivit detta.