Fru talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för frågorna! Jag kan enbart instämma i att detta är väldigt viktiga ändamål.

Jag tror att grundproblemet i svensk politik på det här området är att vi har komplexa miljömål som kanske inte rimmar väl med verkligheten. Det har drivit på en snabb framväxt av skyddade arealer i vårt land. Detta skapar naturligtvis utmaningar när det handlar om att sedan sköta dessa områden.

Ur sverigedemokratiskt perspektiv ser vi att det finns väldigt stora medel i statens budget avsatta när det kommer till såväl skydd som åtgärder för värdefull natur. Det bör finnas möjligheter att styra dessa medel så att de gagnar medborgarna och naturen på ett bättre sätt i framtiden.

Vi hoppas naturligtvis att detta arbete ska kunna bli ännu bättre framöver, men ur ett sverigedemokratiskt perspektiv skulle jag se en stor vinning i att vi kunde bli mer flexibla när det gäller hur vi skyddar områden. Vi kanske inte ska ha ett mål som syftar till att öka andelen skyddad mark in absurdum hela tiden. Vi kanske måste titta på om vi kan ta mark som nu är skyddad och lägga den i produktion när vi hittar mer skyddsvärd mark. Jag tror att detta är lite av grundproblemet här. Det är klart att det bara kommer att bli dyrare och dyrare ju mer skyddad mark vi tar i anspråk om vi samtidigt vill att den ska tas om hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Min fråga till Anna-Caren Sätherberg blir: Kan Socialdemokraterna framöver tänka sig att ha en mer flexibel syn på skyddad mark, och kan man tänka sig att frångå den expansiva politik som framför allt har pågått under Socialdemokraternas och Miljöpartiets tid vid makten?