Fru talman! Vi debatterar i dag näringsliv, en ganska bred fråga. Det är inte heller ett område som är fritt och självständigt utan ett område som är en av många trådar som formar den väv som utgör vårt samhälle.

Tyvärr presenteras en budget som inte kommer att kunna binda ihop vår väv. Det finns stora luckor, och dessa kommer såklart att påverka helheten. Näringslivet är ju beroende av att vi har ett fungerande samhälle - att folk har tillgång till vård, att de som är sjuka kan stanna hemma och inte riskera att andra blir sjuka, att vi kan bemöta trångboddheten så att man kan gå till jobbet eller starta dagen i småföretaget utan oro, att det basala är tillgängligt, att vi kan stötta varandra i allt detta och att vi kan prioritera om, det vill säga möta arbetslösheten med gedigna investeringar för att möta klimatkrisen.

De nedskärningar vi nu ser i kommuner och regioner kommer att påverka företagare på tusen olika sätt. Det är faktiskt vi, alla vi, som gör det möjligt för företagen att finnas till, antingen som arbetare eller som företagare. Till exempel är det många unga som inte når gymnasiebehörighet. Dessa unga måste få möjlighet att hitta en väg framåt. Vi som samhälle och företagen är beroende av deras framtida kompetens.

Den ekonomiska tryggheten minskar kriminaliteten, något som påverkar vår samhällsutveckling. Den gör också att företagare känner sig villiga och trygga i att investera. De företag som ska söka tillstånd kommer antagligen att möta myndigheter som kommer att ha fullt upp med att hålla sig flytande och kanske inte ha den bemanning som krävs för att möta upp och underlätta administration.

Sedan har vi en rad investeringar som måste till, offentliga investeringar som stimulerar ekonomin och skapar jobb. Satsningar på elnät, tågförbindelser och bostadsbyggande måste till. Dessa kommer också företagen till del och är A och O för att de ska kunna utveckla och förnya, inte minst i klimatomställningsarbetet.

Vi från Vänsterpartiet har en budget som satsar på att minska de enorma klyftor som finns i Sverige i dag. Vår budget går också ut på att stärka välfärden och ställa om samhället till ett grönare samhälle.

Vi har i vår budget två viktiga generella delar som jag särskilt vill lyfta.

Den ena är vår klimat- och miljöpolitik, som tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen. Därför har vi föreslagit ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Detta behövs för att skynda på den nödvändiga omställningen och för att skapa fler arbetstillfällen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Den andra delen jag väljer att lyfta är att vi vill införa en skattereform som ska skapa ett rättvist skattesystem som kan bidra till en långsiktig och stabil finansiering av välfärden. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige.

Bostadsbrist, dåligt underhållna elnät som inte täcker behovet, avsaknad av utbyggnad av tågtrafik, bristande tillgänglighet till kollektivtrafik, utarmning av landsbygd och förorter, ett folk som inte har råd att leva ett värdigt liv och ett segregerande skolsystem bidrar inte till att ge en bra grund för att odla fram nyskapande hållbara företag. Vår politik ger lösningar på detta.

Vi måste tänka om i frågan om hur företag ska drivas, hur produktionen ska se ut och hur vi egentligen ska stötta våra småföretag. Det är inte rimligt att stora företag gör så enorma vinster genom att utnyttja mindre företag eller att basala företag såsom de inom livsmedelsområdet tjänar astronomiska siffror på matpriserna utan skäl och tvingar barnfamiljer att välja bort mat samtidigt som enorma aktieutdelningar görs.

Inte heller ska vårt näringsliv vila på att arbetare riskerar sina liv, något vi tyvärr har sett bevis på inte minst de senaste veckorna. Det är en siffra som ökar år efter år.

Vi måste reducera transporterna och göra fler hållbara produktionskedjor. Det kan vi göra genom att ge företagen möjlighet att ta fler steg i sin förädlingsprocess fram till slutgiltig produkt. Det här skulle ge stora utvecklingsmöjligheter, speciellt för de små och medelstora industrierna som i dag är de som genererar mest jobb. De skulle få anledning att vidareutbilda eller nyanställa för att utöka sin produktionskedja. Det skulle också ge klimatvinningar om man kunde eliminera några av de transporter som sker mellan företag och process. Förädlingsstegen skulle också kunna bli grönare.

Alla dessa klimatinvesteringar kräver en koordination, ett fokus. Därför föreslår vi från Vänsterpartiet att det inrättas en klimatinvesteringsmyndighet. Myndigheten skulle behöva inleda sitt arbete omgående för att effektivt ta till vara syftet att planera för en fullskalig klimatinvesteringsplan. För att förankra myndigheten politiskt föreslår vi en omställningsminister - ett statsråd som ansvarar för den politiska styrningen av klimatinvesteringarna, helt enkelt.

Ett område som jag är djupt oroad över är vår innovationsstyrka. Här sker en rad försämringar på flera områden, som kommer att få mycket negativa konsekvenser för innovationen. Det gäller bland annat nedskärningar inom högre utbildning. Där har vi redan sett det vi varnat för tidigare.

Nu lägger till exempel KTH ned i både Kista och Södertälje. Man behåller dock ett labb i Kista. Det innebär att fler elever måste samsas om utrymmena som är kvar. Man förlorar en viktig förankring i it-sektorn samtidigt som KTH Kistas viktiga Electrumlaboratoriet blir isolerat och förlorar den pedagogiska närheten - för att inte tala om vad det innebär för Järva och Södertälje att förlora närheten till högre utbildning.

Men det räcker inte med nedskärningarna inom högre utbildning eller att man inte har ordentliga investeringsplaner för framtiden, utan man drar också ned på de myndigheter som jobbar nära de företag som driver fram innovation. För innovationsmyndigheten Vinnova drar man ned budgeten medan andra länder väljer att investera i innovation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Vinnova finansierar till exempel det nationella inkubatorprogrammet. Det attraherar kapital. Antalet anställda och omsättningen i de bolag som är i inkubation har ökat jämfört med marknaden. Programmet har haft samma budget sedan 2016, men nu möter de en minskning utöver den generella besparing de måste göra. Det här är inte att satsa på svensk innovation. I Vänsterpartiets budget väljer vi att avvisa minskningen och lägger i stället en högre budget, eftersom vi anser att Vinnova behöver arbeta mer med hållbara byggmaterial för att möta framtiden.

I rapporten Innovationskritiska metaller och mineral - en forskningsöversikt konstateras att det finns otillräckligt med berggrundsgeologisk och malmgenetisk forskning i Sverige vad gäller innovationskritiska metaller och mineral, som är något vi verkligen behöver. Det behövs en kunskapsuppbyggnad i detta, och därför har Vänsterpartiet utökat budgeten för att SGU bland annat ska kunna kartlägga förekomsten av innovationskritiska metaller.

En annan viktig del av punkten Näringsliv är handelspolitiken - något en annan ledamot menade inte var fallet, men jag vill tala om det här. Svåra tider påminner oss om hur sårbara vi är i den globala världen. En stor del av våra råvaror och produkter importeras från andra kontinenter. I det avseendet behöver vi också blicka ut från våra gränser och inse vilken påverkan vi har på andra länders utveckling. Vi kan bidra med att förbättra utvecklingen både här och där.

Handelspolitiken är menad att vara ett verktyg som bygger broar och öppnar upp länder - så fint brukar det beskrivas av många politiska partier. Men sanningen är att vi har bedrivit handel i decennier med vissa diktaturer utan att det har skett förändringar. Dessutom finns det transnationella företag som inte tar ansvar och som bidrar till förföljelse av och mord på lokala miljö- och urfolksaktivister.

Vi behöver göra om våra handelsavtal och verkligen ställa krav på förändring när vi öppnar för handel med diktaturer och pseudodemokratier. Vi måste också ta mer ansvar för produktionen längs hela kedjan för de produkter vi så gärna vill konsumera här i Sverige.

Klimatkrisen och även andra globala kriser kommer inte att lösa sig genom att vi håller oss flytande här. Vi måste se helheten. Det här borde komma upp mer på bordet, men oftast finns inte viljan att lägga fram de konkreta förslagen. När de läggs fram urvattnas de tyvärr.

Makten storföretagen har ser vi till exempel i exploateringen av barn i Madagaskars gruvor som försörjer de elbilar vi behöver för omställningen. Dessa företag kan till och med påverka hur mycket kritisk journalistik exponeras i sociala medier, och vad värre är nyttjar vi faktiskt de mineral som utvunnits genom exploatering av barns kroppar. Fler länder kan nämnas: Kongo-Kinshasa är ett exempel. För att upprätthålla systemet har vi ansett att det är viktigare att säkra tillgången än att säkra barnen. Det måste förändras.

Regeringen har också dragit ned på det internationella biståndet och menat att det ska vara mer knutet till vår handelspolitik. Men för att det ska bli verklighet borde man ställa högre krav på till exempel handelsavtalen och hur vi inför sanktioner när det behövs.

Under kriget i Ukraina har vi konsekvent använt verktyget sanktioner inom handel, till exempel med gas och olja, för att inte bidra till den ryska statskassan. Förhoppningen har varit att minimera det civila lidandet och att kriget ska få ett slut. Tyvärr har vi som land inte varit konsekventa med hur vi använt handelsverktygen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Staten Israel har mördat över 18 000 palestinier, och antagligen är över 10 000 av dem barn. Innan någon av riksdagsledamöterna som inte har sagt någonting om det palestinska folkets lidande hoppar på och frågar om Hamas kan jag säga: Ja, Hamas begick en terrorhandling den 7 oktober, och såklart ska vi också synliggöra lidandet bland de civila som mördades och kidnappades då.

Nyligen röstade Sverige om FN-resolutionen om eldupphör, och nu måste Sverige agera. Det innebär helt enkelt att använda sig av de verktyg som finns för att få den israeliska staten att sluta med folkmordet. Jag tänker på några av de påtryckningar som Vänsterpartiet har lyft fram gång på gång efter Israels ockupation av Palestina. Det handlar om att bryta associeringsavtalet med Israel, införa sanktioner och stoppa samarbeten av den typ jag nämnde tidigare, till exempel det Vinnova har med staten Israel.

I första hand måste vi få till ett eldupphör för att rädda liv. Vi måste stötta den internationella brottmålsdomstolens utredning och ge mer bistånd till Palestina. Därefter måste vi ställa krav på att ockupationen avslutas och att bosättarna avväpnas och lämnar de olagliga bosättningarna. Bara så kan vi uppnå fred.

Jag yrkar bifall till reservation 3 där Vänsterpartiet lyfter fram att vi vill att människor, social rättvisa, djur, miljö och klimat står över vinsterna som storföretagen kan göra.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill upplysa ledamoten om att talartiden överskreds med ganska nära 100 procent.

Jag vill också påminna om att det vi debatterar i dag är utgiftsområde 24 Näringsliv.)