Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 3.

Herr talman! Vi står nu här för att debattera betänkandet om stärkt tillgång till läromedel. Mycket av det som jag tänker har framförts tidigare av Socialdemokraternas ledamot. Jag tänkte ändå lägga till ett antal ytterligare perspektiv till det hela.

Lagändringarna som nu föreslås syftar till att stärka elevernas tillgång till ändamålsenliga läromedel, vilket hela riksdagen har ställt sig bakom. Men frågan är hur detta ska ske när regeringen samtidigt har beslutat sig för att genomföra ytterligare nedskärningar på landets kommuner och skolor. Fram till nu har högerns politik inneburit att skolorna inte haft råd med skolböcker. Från och med nu ska regeringen se till att skolorna inte längre har råd med sin ordinarie budget heller.

Jag ser positivt på att Skolverket till exempel fått medel för ett uppdrag att stödja produktion och utveckling av läromedel inom nationella minoritetsspråk för förskolan och övriga skolformer. Men det finns en rad brister och sådant jag som anser saknas. När kraven utökas till att alla elever ska ha rätt till tryckta läromedel som följer kursplanen blir det ännu viktigare att säkerställa att dessa läromedel finns och går att producera och att resurserna till dem existerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Ansvaret för att undervisningen ska utformas i enlighet med läroplanens värdegrund ligger på huvudmännen, rektorerna och lärarna. Huvudmännen har ett stort ansvar för att skapa rimliga förutsättningar att värdera de skolböcker som finns och hur de ska användas i undervisningen.

Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslog i sitt slutbetänkande Läromedelsutredningen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få fastställa kvalitetskriterier för läromedel. Regeringen valde dock att inte gå vidare med något av förslagen. Jag instämmer i de remissvar som kommit från bland annat Jämställdhetsombudsmannen om att det vore önskvärt att ha kriterier som inkluderar jämställdhetsperspektiv. Jag anser därför att det bör införas en kvalitetsmärkning av läromedel för att underlätta för skolorna vid inköp av dessa och för att sätta press på läromedelsförlagen.

Jag har hört tidigare från talarstolen att man pratat om att det här kommer att göra att det blir seriösare aktörer som kommer att trycka läromedel. Men om det inte finns krav gällande kvaliteten utifrån läroplanen menar jag att det kommer att finnas ett problem även framöver. Vi menar att regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att utreda införandet av en sådan kvalitetsmärkning, som ska vara utformad i enlighet med läroplanens värdegrund.

Jag har i betänkandet ytterligare en reservation som jag såklart står bakom men som jag för tids vinnande inte kommer att yrka bifall till i dag. Den handlar om den ekonomiska börda som det innebär att införskaffa läromedel för många studerande. Att den som studerar måste köpa sina läroböcker eller sin kurslitteratur menar jag kan ses som ett avsteg från principen att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det kan samtidigt ibland vara problem att få tag i vissa böcker när de tar slut i bokhandeln eller har blivit utlånade på närliggande bibliotek. Om huvudmännen köper in böcker underlättar det även för lärarnas planering, eftersom de vet vilka böcker de kommer att arbeta med de närmaste åren i stället för att behöva anpassa sig efter bokförlagens utgivning.

I samma slutbetänkande som jag nyss nämnde, Läromedelsutredningen, föreslog Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel att elever inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och anpassad nivå ska få tillgång till läromedel utan kostnad. Något sådant förslag går inte heller att hitta i propositionen eller betänkandet. Men enligt min mening behövs starkare reglering för att kostnaderna inte ska vältras över på studenter och dem som är mitt i sina studier.

Som till och med regeringsföreträdare nämnt här tidigare är det ett problem för många studerande att betala av sina studiemedel. Vi ser absolut hellre att reglerna ses över så att man kan gå på universitet avgiftsfritt i framtiden, snarare än att vi ska ta bort den möjligheten för andra utbildningsformer. Men jag menar att komvux i det här fallet hör mer ihop med skolan och gymnasieskolan än med den högre utbildningen. Det är delvis två separata diskussioner. I dag hanterar vi frågan om skola och vuxenutbildning, inte om högre utbildning. Därför vill jag avfärda alla de yttranden som gjordes här tidigare mot såväl Socialdemokraternas och Miljöpartiets som Vänsterpartiets förslag gällande att ha avgiftsfria läromedel inom den svenska vuxenutbildningen. Jag menar att detta är en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Herr talman! För att förstå varför vissa av dessa förslag inte finns med i regeringens proposition måste man kolla på dess utbildningspolitik som helhet under det senaste året men också den utbildningspolitik dessa partier har fört under alla år. Men det handlar inte bara om utbildningspolitiken utan också om vilken väg de tagit för det svenska samhället, det vill säga åt vilket håll vi ska gå som nation. Man ser till att de som har det allra bäst i vårt samhälle ska få mer pengar i plånboken på bekostnad av alla andra.

Regeringens politik har under det senaste året inneburit stora nedskärningar för kommunerna och skolorna. I den budget som nyligen presenterades och röstades igenom har man ytterligare nedskärningar och besparingar för kommunerna och skolorna.

Återigen läggs det fram ett förslag som jag menar att det helt enkelt inte finns budgetering för. Det görs ett tillskott för tryckta läromedel i budgeten, men alla som har räknat på detta vet att det inte kommer att räcka, även på grund av att det finns hål som behöver fyllas i den kommunala budgeten och i skolans budget. Där har regeringen inget svar, för det är återigen viktigare för regeringen att göra stora nedskärningar i kommunerna och gynna de privata, det vill säga socialisera vinsterna och se till att det övriga folket får ta på sig av skulderna och de negativa resultaten.

Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med att säga att Sverige behöver en annan utbildningspolitik. Sverige behöver en utbildningspolitik som ser till att hålla ihop den svenska skolan och ser till att även personer som befinner sig inom vuxenutbildningen kan få gå sin utbildning och ha råd med det utan att behöva känna stress över dyr kurslitteratur och dyra läromedel. Det behövs helt enkelt en politik som skapar ett mer sammanhållet skolsystem än vad vi ser i dag. En sådan kan man enbart få om vi får bort denna regering och byter färdriktning för Sverige efter nästa val eller helst tidigare än så.

Med tanke på att detta kan bli mitt sista anförande vill jag också önska talmannen, det övriga presidiet och ledamöterna en god jul och ett gott nytt år.