Fru talman! Ja, självklart måste hela samhället hjälpa till. Civilsamhället, alla delar av samhället, behöver ha fokus på barns och ungas hälsa och den psykiska hälsan.

Vi socialdemokrater gjorde en rad saker i regeringsställning. Flera av dem tror jag att den här regeringen inte hade något emot utan också såg som bra.

Vi gjorde bland annat satsningar på tjänsten som man ska ringa till när man mår dåligt, det vill säga larmtjänsten. Vi inkluderade i den nationella strategin över 20 myndigheter. De är med här, för det är så många delar av samhället som behövs.

Civilsamhället gör otroligt mycket varje dag för den psykiska hälsan och mot den psykiska ohälsan bland många människor.

Men faktum kvarstår, och det finns hur många undersökningar och hur mycket forskning som helst som visar på, att det som gör absolut störst skillnad för att sluta de hälsoklyftor vi har är att sluta de ekonomiska klyftorna. Det syns överallt; det är otroligt tydligt att de stora ekonomiska klyftorna spelar roll. Vi ser att det spelar roll vad man föds in i för levnadsvillkor. Om man har uppförsbacke eller nedförsbacke spelar stor roll. Det kan vi inte bortse från.

De svar vi hittills fått av statsrådet visar inte på några förslag på hur man ska komma till rätta med de ekonomiska klyftorna. Vi säger i politiken att vi ska hålla armlängds avstånd, men den här regeringen verkar hålla armlängds avstånd från samhällsproblemen. Det är för mig besvärande.