Fru talman! Jag vill inleda med att tacka justitieministern för svaret. Jag tolkar svaret till del som att förslagen från utredningen Alla tiders föräldraskap just nu inte är prioriterade för regeringen, vilket är lite olyckligt. Jag vill såklart argumentera varför de borde vara det.

Regelverket är ju snårigt till följd av alla ändringar som har gjorts genom åren. De har ju gjorts för att bättre inkludera olika typer av familjer eftersom samhällets syn på vilka som kan leva i en familj har förändrats. Lagen har lappats och lagats, och en mängd särregleringar har införts.

Med denna ordning blir den yttersta konsekvensen tyvärr att föräldraskapet till barn kan fastställas på ett felaktigt sätt utan att de berörda parterna ens är medvetna om detta, och det kan hävas vid en eventuell konflikt mellan föräldrarna. Då kan barnet förlora en förälder. Det är mycket viktigt att detta är tydligt för alla som berörs av lagstiftningen och att det är transparent vad som gäller i en viss situation.

Jag är ganska säker på att justitieministern och jag är överens om att barn förtjänar samma skydd och tillgång till sina föräldrar oavsett hur familjen ser ut och hur barnen har tillkommit. Men så är inte riktigt fallet, och det var ett av skälen till att utredningen tillsattes. Jag tycker att det är viktigt att förslagen tas vidare.

Det kan också finnas andra ändringar som är nödvändiga att genomföra, förutom dem som just den här utredningen föreslår. Låt mig ge ett exempel. För att den införda föräldraskapspresumtionen för samkönade par, som justitieministern nämner i sitt svar, ska gälla finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda:

Svar på interpellationer

Parterna ska vara gifta eller registrerade partner vid tidpunkten för den assisterade befruktningen.

Den som inte burit barnet ska ha samtyckt till behandlingen.

Den assisterade befruktningen ska vara utförd på behörig klinik, i Sverige eller utomlands, med tillstånd att utföra assisterad befruktning med donerade spermier.

Barnet ska, vid mogen ålder, ha möjlighet att ta del av information om donatorn.

Om inte alla dessa kriterier är uppfyllda måste den som inte fött barnet känna till att hon behöver närståendeadoptera barnet på samma sätt som innan presumtionen infördes. Men för att kunna göra det behöver hon först häva sitt, enligt lagen, felaktigt registrerade föräldraskap. Annars finns risken att föräldraskapet längre fram hävs mot hennes vilja om en konflikt har uppstått.

Att den enskilde själv måste känna till regelverket på det här sättet beror på att Skatteverket, när de får uppgifter om att ett barn fötts, av vem och om personen är gift eller inte, inte gör några ytterligare kontroller av om de fyra kriterierna i övrigt är uppfyllda eller inte. Föräldraskap kan alltså fastställas på ett felaktigt sätt utan att de berörda personerna är medvetna om det.

Därför är utredningens förslag om att åtminstone begränsa möjligheten att häva ett föräldraskap så att talan måste väckas innan barnet har fyllt tre år mycket positivt ur ett barnrättsperspektiv. Det kan som sagt även finnas anledning att se över regelverket ytterligare för att minimera risken för felaktigt fastställda föräldraskap, vilket kan ha skett utan att parterna själva har varit medvetna om det.

Jag ser fram emot att få höra mer om hur justitieministern ser på möjligheterna att vidta åtgärder på området.