Fru talman! Jag tycker att Mattias Vepsä återigen ger väldigt pedagogiska beskrivningar av problemets djup och vidd. Till bilden hör också att detta är miljöer där vuxenvärlden i hög grad är frånvarande. För inte minst barn och unga rör det sig alltså om en enorm exponering. Det ställer höga krav på barn och unga att vara väldigt vaccinerade mot de uppfattningar och värderingar som torgförs i dessa sammanhang och på att kunna stå emot dem.

I samtal och diskussioner med både de aktörer som ligger nära spelbranschen och andra plattformsföretag har jag fått intrycket att det är väldigt viktigt att öka kunskapen och den vuxna världens förståelse för denna miljö och vad som händer där och om hur metodiskt, systematiskt och offensivt olika extremiströrelser använder dessa plattformar. Jag tycker därför att de rapporter vi har talat om, som har tagits fram av ideella strukturer men finansierats eller i övrigt hanterats i samspel med några av våra myndigheter som har särskilda uppdrag på detta område, är väldigt viktiga steg i en kunskapshöjande riktning.

Där finns också en del förslag på ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas för att strukturera samspelet på ett ännu mer offensivt sätt och diskutera hur myndigheternas arbete mot säkerhetshot av detta slag kan stärkas. Det finns diskussioner om nätpatrullering. Det handlar om en europeisk erfarenhet som jag i och för sig lite mellan raderna uppfattar som något man bör utvärdera närmare, i alla fall innan det rullas ut på bred front. Jag tycker förstås att man kan efterhöra med det civilsamhälle och de civila strukturer som omgärdar gejmingvärlden vad man kan göra för att ytterligare stärka deras ställning och möjligheter att verka preventivt i detta hänseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På EU-nivå har vi sedan några år tillbaka en reglering som gäller terrorrelaterat innehåll, vilket innebär att polisen ytterst kan beordra borttagande av innehåll på olika plattformar.

Om man ska gå längre och titta även på annat innehåll, vilket jag i och för sig tycker bör ingå i en öppen och frimodig politisk debatt även om jag själv inte är redo att sätta ned foten för det, är min bild att de användarvillkor som finns hos de mer dominanta sociala medieplattformarna inte bara ligger i linje med lagstiftningen utan också innebär större marginaler och säkerhetsavstånd från det som är olagligt och också det som är olämpligt. Jag tror inte att vi kan komma runt att dessa plattformar i ännu högre grad än i dag måste kliva fram, vara offensiva och ta ansvar. Kanske måste de till och med ha ett större handlingsutrymme att tillämpa lagstiftning på ett offensivt sätt, om det sker inom en frivillig ram och med användarvillkor med offensiva marginaler som bas.

Jag tycker därför att det var viktigt att prata med dessa plattformar, som jag gjorde ganska nyligen under hösten. Jag vet att motsvarande diskussioner förs med plattformarna på EU-nivå. Jag är öppen för att se vad som framkommer i dessa diskussioner. I nuläget är jag inte beredd att säga att vi ska reglera ytterligare, men det råder ingen tvekan om att själva regleringens legitimitet står och faller med hur offensiva plattformarna är när det gäller att säkerställa att olagligt och extremt material inte sprids.