Herr talman! Återigen tack, ledamoten, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag! Vi måste som sagt både slå mot det grova organiserande våldet och strypa den kriminella ekonomin. Vi måste förstås bryta nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen. Allt detta måste vi göra samtidigt för att bryta utvecklingen av en mycket destruktiv och systemhotande brottslighet.

När det gäller att strypa den kriminella ekonomin måste vi göra flera olika saker. Det handlar om att ge effektiva verktyg till brottsbekämpningen så att den kan förhindra och förebygga men också upptäcka och klara upp den här typen av brott och lagföra dem som ägnar sig åt den brottsligheten. Vi måste förstås med tillsyn, tillståndsgivning och utbetalningsmyndighet - de verktyg som står till statens förfogande - säkerställa att kontrollen över hur välfärdsmedlen används blir så vattentät att kriminella aktörer inte kan agera så att skattebetalarna förlorar pengar och viktig välfärd undergrävs över tid liksom kanske tilliten till välfärdsordningen. Det är oerhört viktigt.

Det är också viktigt att dra en skiljelinje mot reformer som inte har sådana syften. Det menar jag att vi som medborgare i Stockholm har fått se under det senaste året när det gäller en rad exempel på attacker mot aktörer, också privata, som verkligen bidrar till välfärden och inte på något sätt ägnar sig åt kriminalitet eller skär emellan. Det handlar om alltifrån anorexivård till sjukvårdsupplysning och ambulanssjukvård, och det är någonting helt annat än det vi talar om i dag. Det är ju en ideologiskt motiverad inskränkning i medborgarnas egenmakt och valfrihet, och det kommer jag aldrig att göra mig till allierad i. Däremot kan jag varje dag i veckan diskutera hur vi ska komma åt de oseriösa inslagen och de företag som ägnar sig åt att bedra medborgarna och välfärdssystemet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.